Förlusterna sätter spår på psyket

Efter den förra förlusten mot Oddevold på bortaplan skrev jag ingenting om den matchen. Anledningen var att det fanns risk att upprepa sig från det jag tidigare skrivit. 

Igår väntade topplaget Skövde AIK på Kopparvallen och känslan inför den matchen var inte alls bra hos mig. Jag hoppades åtminstone se ett taggat lag som jobbade just som ett lag. 

Inledningen av matchen tillhörde gästerna som satte fart redan från början och där vi till en början hade svårt att hänga med. Adrian Pettersson var tillbaka i startelvan och bildade mittlås med Ignatius Adukor. Ishamel Koroma fick spela som högerback. 

Redan i den sjunde minuten var gästerna nära att ta ledningen efter en hörna. Vi tappade markeringen på en av spelarna som nickade mot mål, men vi lyckades rädda på mållinjen. 

Strax därefter skapade gästerna nästa möjlighet när Rasmus Örtqvist tog sin in i straffområdet och sköt i burgaveln. 

Efter en kvart började vi hitta in i matchen. Via några enkla långa bollar mot Dardan Mustafa skapade vi lite tryck mot bortamålet. Samtidigt som vårt presspel blev bättre, vilket gjorde att Skövde inte hade lika enkelt att komma till farliga målchanser. 

I den 18:e minuten vann Mustafa en duell och spelade fram Jarome Coutral som testade skott från distans, men bollen seglade en bra bit över målet. 

I den 32:a minuten lyckades vi spela förbi Skövdes press och ställde om snabbt via Patrik Gustavsson, som hittade fram till Mustafa. Mustafa höll undan sin försvarare och spelade bollen på djupen tillbaka till Gustavsson. Gustavsson tog sig in i straffområdet och sköt, men skottet blockerades av Andreas Uusitalo. 

Matchen stod och vägde och det kändes som att vi var till och med på väg att ta över. Men då kom kallduschen. Andreas Johansson sålde sig lite väl enkelt och ett inlägg kom från högersidan. Adukor blev olycklig när han rensade bollen i det egna målet. 

I den 39:e minuten skapade vi en möjlighet, när Mustafa vände om i straffområdet och sköt, men även den här gången stod en Skövde spelare i vägen och bollen gick till en resultatlös hörna. 

Jag var frustrerad när domaren blåste av den första halvleken. Visst Skövde är topplag och vi spelmässigt hängde med, men det saknades det allra sista. Under hela första halvleken blev det sista passningen antingen för lång eller för kort. När passningen kom rätt, ja då var inte våra spelare på plats. 

Vi inledde piggt i den andra halvleken, men trots litet spelövertag hade vi svårt att skapa några farliga målchanser. 

Gästerna valde att backa hem under den andra halvleken och bevaka sin ledning. I den 60:e minuten stack gästerna upp i ett anfall som Örqvist avslutade från distans. Emir Plakalo hade bra kontroll på det skottet som gick strax utanför. 

I den 65:e minuten svarade inhopparen Max Olsson för en fin prestation, när han tog sig förbi sin försvarare och avslutade, men även den här gången var det en spelare mellan som täckte avslutet. 

I anfallet efter nickskarvade Mustafa en lång boll ner till Oskar Stejdahl som testade lyckan från distans, men hand skott seglade högt över. 

Med nio minuter kvar av matchen kom vår första skott på mål. Det var återigen Olsson som utmanade och tog sig förbi på sin kant. Hans skott räddades dock av målvakten. 

I den 85:e minuten fixade Mustafa en frispark i kanonläge. Fram klev Coutral som drick bollen förbi muren, men gästernas målvakt räddade utan större problem. 

I slutet av matchen gick vi ner på en tre backlinje och lyfte långa bollar mot Skövdes straffområdet. Den taktiken var inte speciellt lyckad då hemmalagets backlinje hade full kontroll på den typen av spel och några fler chanser lyckades vi inte skapa. 

Vi gjorde en bra match och det såg bättre ut än i dem tidigare matcherna som vi förlorat. Men som jag redan varit inne på det saknas det sista. Jag kan dock konstatera att vi har fortsatt svårt att skapa målchanser. I den här matchen precis som tidigare kom vi till ”nästan” lägen. Att vårt första skott kommer med tio minuter kvar säger det mesta. 

När jag lämnade Kopparvallen mådde jag riktigt dåligt. Så dåligt har jag inte mått sedan vi åkte ur Superettan. Jag är även orolig eftersom det är mentalt jobbigt att göra en bra match men förlora den. Orkar våra spelare ladda om? Redan nästa vecka väntar en ny viktig match mot Eskilsminne. Efter gårdagens förlust är vi under sträcket och snart börjar tågen lämna perongen. Frågan är om vi är med på den? 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *