Den sjätte omgången av Allsvenskan har spelats och vi har fortsatt Sirius som toppar tabellen. Under veckan blev Halmstad tränare Johan Lindholm sparkar efter att laget inlett med två poäng på sex omgångar. Undertecknat har sett alla matcher utom Halmstad mot Brommapojkarna.
Polisen
Jag ska dock börja med polismyndigheten och deras sätt att hantera oss supportrar. Efter den förra omgången gav jag polisen i Stockholm beröm för sitt agerande kring derbyt mellan Djurgården och Hammarby.
Under den här veckan gick polisen i Stockholm med informationen att man kommer att göra som polisen i Göteborg. Nämligen att vara mer närvarande på klacksektionerna. Det fick vi se i matchen mellan Hammarby och Västerås där polisen för visso inte gick in i klacken men var närvarande på sittplats mer än vad det brukar vara.
I matchen mellan Djurgården och IFK Göteborg gick polisen på ståplats där IFK Göteborg hade sina fans. Det är dock oklart varför de gick in och varför man backade så snabbt som de gjorde.
Vi kunde se även att polisnärvaro fanns i Mjällbys klack under deras match mot Malmö FF. Under den här säsongen har vi sett en myndighet som gått på offensiven. Unga grabbar grips för att det sätter upp klistermärke. Föräldrar blir visiterade på ett sätt som man undrar om vi bor i Sverige eller Nordkorea?
Visst begås det brott under matcherna men det är brott som ger böter och då är frågan om polisen inte borde prioritera betydligt allvarliga brott med tanke på hur vårt samhälle ser ut.
Vi fick se stökigt Valborg firande i hela landet och vi fick se polis jobba hårt för att kunna hålla ordning på gator och torg. Dessa insatser under en kväll/natt och dessa ordningsstörningar är vad vi ser på två säsonger i Allsvenskan. Då ska vi komma ihåg att Allsvenskans slagit publikrekord två år i rad.
Nu till det som är mer allvarligt i den här frågan. Polisen i väst har klassat supporter grupper som kriminella nätverk som hotar fotbollen. Jag har så klart inga siffror och jag tror säkert att det finns inslag på våra läktare där vissa personer tillhör gangster. Men att klassa alla som hjälper med TIFO, lägger stora pengar för att gå matcher och så vidare är bara fel.
Samtidigt i veckan gick AIK ut med en varning till föräldrarna, där klubben fått kännedom om att verkliga kriminella nätverk har varit i kontakt med barn och försökt att rekrytera. Där har vi det stora problem!
Jag tror inte heller att AIK är ensamma om att bli drabbade. Jag tror att det här är betydligt större problem än vad vi tror och det är här som polisen borde lägga resurser istället för att jaga folk på fotbollsmatcherna.
Det finns mycket att säga i det här ämnet men jag stannar där. Dock är jag rädd att jag kommer som vanligt att ha anledning att återkomma.
Nu till matcherna i den femte omgången.
Degerfors-Häcken 1–1
Degerfors och Häcken delade på poängen i en match som spelmässigt var dålig. Degerfors inledde den här matchen med hög press, där man gick med fem sex man och det gjorde att Häcken inte fick igång sitt passningsspel.
I den sjunde minuten slarvade Häcken strax utanför det egna straffområdet och Marcus Refferty fick kanonläge från 15-16 meter men hans avslut räddades av målvakten. Reffertys avslut var rätt svag med tanke på att det gick i målvaktens hörn. Andra hörnet var helt öppet och med facit i hand borde han placerad bollen i det andra hörnet.
I den 18:e minuten stack Häcken upp i ett anfall och Adrian Svanbäck blev nedriven av Nasiru Moro och domaren blåste för straff. Silas Andersen slog en ganska svag straff men målvakten Matvei Igonen gick åt fel håll.
På stopptid slarvade Sebastian Olsson med mottagningen och bollen studsade fram till Gustav Lundgren som avslutade med Igonen räddade.
Det var Degerfors som inledde den första halvleken bäst. Laget fick upp i hög press, oftast med fem-sex man och Häcken hade svårt att få igång sitt eget spel. Främst ville Häcken spela sig igenom pressen och det via det centrala mittfältet. Underlaget ställde till det där Degerfors kunde komma snabbt i press.
Efter målet tappade Degerfors det lilla övertaget man hade och Häcken började istället för att spela kort, slå lite längre bollar mot sina anfallare. Det gjorde att Degerfors var tvungna att täppa till ytorna och då främst genom sina mittfältare som inte kunde kliva i hög press.
Den andra halvleken påminde i mån och mycket om den första. Häcken använde sig av längre bollarna vilket gjorde att varken Silas Andersen eller Mikkel Ryggard kom in i den här matchen. Dessutom var Andersen hård uppvaktad av Degerfors som matchen igenom försökte att stänga ytorna centralt, vilket man lyckades med.
Med en halvtimme kvar kom Dijan Vukojevic in istället för Moro och det var ett offensivt hemmalaget vi fick se i slutet av den här matchen.
I den 70:e minuten skapade hemmalaget en fin möjlighet. Ett inspel från höger nådde fram till Ludvig Fritzson som avslutade men Linde räddade till hörna. På den efterföljande hörna kom bollen lite turligt till Arman Taranis som dundrade in kvitteringen.
I slutet skapade båda lagen några halvchanser men matchen slutade oavgjort. Överlag ganska dålig match med dåligt bolltempo och underlaget ställde till det när det kommer till kvalité i passningsspelet.
Sirius-Kalmar 3–2
Sirius var illa ute i den här matchen och man måste säga att man tycker synd om Kalmar som tappade tvåmålsledning. Det var ett ofokuserat Sirius som uppträdde i den första halvleken. Kalmar var klart det bättre laget och defensivt satte man hög press på Sirius.
Sirius hade svårt med passningsspelet och Kalmar stängde effektivt centralt där Sirius envisades att spela gång på gång.
Kalmar tog rättvist ledningen i den här matchen och innan halvleken var över ledde man med 2–0. Sirius kom ut bättre i den andra halvleken. Kalmar i sin tur trodde jag skulle backa hem i den andra halvleken, men det gjorde man inte. Det var en jämn match fram tills Sirius reducering kom i den 64:e minuten. Målet kom i en period där Kalmar hade rätt så god kontroll på matchen.
Efter det så tog Sirius över matchen och visade vilken hög klass det här laget håller.
Målen
Sirius uppträdande vid insläppta målen är under all kritik. Vid Kalmars första mål tappade man markeringen helt på Charlie Söderqvist som löpte perfekt mellan förvaret som stod och sov.
Vid det andra målet var man samlade i det egna straffområdet men blev alldeles för passiva när en ensam Charles Sagoe kom drivande med bollen. Skottet från Rony Jansson var välplacerat men jag tycker att målvakten Celik borde ha räddad det skottet.
Sirius reducering är frukt av en fin löpning av Victor Svensson och en fin djupledsboll av Marcus Lindberg. Den passningen ställde Kalmar försvaret och Rony Jansson hamnade helt fel i det defensiva arbetet.
Sirius kvittering kom på straff och här var det återigen an löpning bakom Kalmar backlinje där Charlie Rosenqvist hamnade fel och rev ner Victor Ekström.
Även Sirius segermål är på grund av allt för dålig försvarsspel. Ännu en lång boll mot den här gången Robbie Ure som vann en närduell och sedan lyckades inte Kalmar plocka upp Odera Adindu som kom fri och avgjorde matchen.
Med andra ord samtliga mål är på grund av allt för dåligt försvarsspel från båda lagen.
Sammanfattning
Jag tycker att Sirius ska egentligen inte utsätta sig för att hamna i underläge i den här matchen. Det här andra matchen i rad som laget gör det. Det känns lite som att Sirius glömt att man måste jobba för varandra vilket jag tycker man sett brister i under två senaste matcherna.
Kalmar i sin tur spelade bra i en timme men sedan föll man igenom. Nu har laget gjort många fina prestationer och inte fått med sig poäng. Det är något som kan i längden kosta ett nytt kontrakt.
Hammarby-Västerås 3–0
Hammarby besegrade Västerås på hemmaplan med 3–0. Det var en jämn första halvleken som vi fick se i den här matchen.
Hammarby har under den här säsongen släppt in mål tidigt i matcherna och även här var det nära. I den 15:e minuten efter slarv flera gånger om av Hammarby fick Abdelrahman Boudha ett läge och avslutade i stolpen.
Hammarby anföll mycket centralt i den första halvleken. Västerås klev högt när möjligheterna gavs, men samtidigt var laget kompakta både centralt och även i det låga försvarsspelet.
Det som jag slogs av när jag såg matchen i efterhand var att Västerås hade hela tiden 10 man på rätt sidan av bollen. När man hamnar så pass lågt som man gjorde så är det viktigt att inte bli passiva, utan hela tiden behålla intensiteten i försvaret. Det gjorde Västerås under hela första halvleken vilket gav Hammarby problem att komma till målchanser.
När det gäller Hammarby och deras om vi nog ska kalla det oförmåga att skapa målchanser mot lågtstående försvar, så tycker jag att man måste testa skjuta utifrån även att skottet hamnar i block. Skjuter man utifrån då tvingar man sina motståndare att kliva på skytten, vilket bör resultera i att vissa andra ytor öppnas. Nu envisas Hammarby att rulla boll, spela på närmsta spelare och sedan försöka sticka in bollar mot Paulos Abraham och Montander Madjed.
Direkt i inledningen av den andra halvleken fick vi se skott från distans från Hammarby. Faktum är att Hammarby ökade tempo i inledningen av den andra halvleken. I den 51:a minuten var hemmalaget nära att ta ledningen men Madjeds avslut räddades till slut på mållinjen efter att bollen träffat stolpen.
I den 57:e minuten etablerade Hammarby ännu ett anfall och Victor Lind avslutade från distans, tätt utanför. Minuten senare slarvade Västerås på egen plan halva och Frank Adjei avslutade från distan, men även hans skott gick strax utanför.
Det var ett mycket bättre Hammarby som kom ut i den andra halvleken. Offensivt fick vi se bättre tryck, där flera spelare bytte plats. Vi fick se Madjed utmana en mot en i större utsträckning än i den första halvleken. Dessutom fick vi se flera skott från distans. Allt det här tillsammans gjorde att Västerås började tappa sitt fina försvarsspel från den första halvleken.
Dock efter 60-minuter började Hammarby slarva i sitt passningsspel och Västerås fick lite andrum. Hammarbys tränare var på väg att byta in Nikola Vasic, men i den 67:e minuten hittade Hampus Skoglund med en fantastiskt passning till Lind som från distans dundrade in 1-0 för Hammarby. Därmed fick Vasic sätta sig på bänken igen.
I den 73:e minuten kom 2-0 genom Abraham och då var den här matchen över.
Västerås stod upp bra i den här matchen, men Hammarby var klart det bättre laget när man i den andra halvleken ökade bolltempo.
Malmö FF-Mjällby 2-3
Malmö fortsätter att ha det tungt mot Mjällby i Allsvenskan. Mjällby åkte hem från Malmö med alla tre poäng även om jag inte tycker att det var rättvist.
Till att börja med vill jag säga att den prestationen från Malmö rent spelmässigt var klart det bästa den här säsongen.
Dock fick vi se en märklig inledning av Malmö då man släppte in mål redan i den första minuten. Man möter ett Mjällby som man har haft svårt för. Man möter svenska mästaren och jag tycker att fokus måste vara där redan från första början.
Efter en hörna var Tony Miettinen hetast och snappade upp bollen på högersidan. Malmö försvaret hann inte komma ut, och inlägget nådde till Villiam Granath på bortre stolpen. Även här var Mjällby spelaren hetare när han nickade bollen till Jokobsson Bergström som kom perfekt mellan fyra Malmö spelare och nickade in 1–0.
Malmö tog sedan stundtals över spelet i den första halvleken. I den 18:e minuten kom Otto Rosengren loss med bollen, vände upp och spelade fram på högersidan där Oscar Sjöstrand kom. Utanför honom löpte Jens Stryger som fick bollen. Han tog sig in i straffområdet och spelade tillbaka till Sjöstrand som avslutade i insidan av stolpen.
Fem minuter senare var Malmö nära en kvittering, där Sjöstrand tog sig runt på kanten och hittade Sead Haksabanovic som från distans avslutade klockrent i stolpen.
Två saker jag vill lyfta från den första halvleken är att Stryger hade svårt i det defensiva jobbet. I första hand mot Eliot Straud hade övertaget en mot en. När Stroud droppade ner, följde Stryger med honom och öppnade ytan bakom sig vilket Mjällby utnyttjade flera gånger i den första halvleken.
Den andra är Erik Botheim första halvlek som var riktigt bra. När Mjällby försökte att pressa högt, så kunde Malmö spela bollarna upp på Botheim som vann allt mot Mjällbys försvar.
I början av den andra halvleken ökade Mjällby på sin ledning och det beror på Malmös dåliga anfallspel i det här fallet. Malmö hade precis etablerat anfall och Mjällby var kompakta. Laget flyttade över sitt försvarspel mot högersidan. Malmö hade möjlighet flera gånger att byta kant där det fanns ytor. Istället valde man att spela centralt och tappade bollen. Därefter var Malmös defensiva omställning på tok för dålig.
Stryger missade när han ska skulle stöta upp på Abdoulie Maneh som spelade bollen till Stroud. Yanis Karabelyov i Malmö blev för passiv och sedan när Maneh löpte bakom blev det ännu mer förvirrat. Varken Karabelyov eller Stryger gick på Stroud som vackert vände upp och placerade in 2-0.
I den 55:e minuten blev Erik Botheim skadad och ersattes av Daniel Gudjohnsen, även Taha Ali kom in för Malmö.
Två minuter efter bytet vann Malmö två-tre dueller på mitten. Haksabanovic spelade sedan fram Ali som reducerade.
Efter målet hade Malmö en del boll men hade svårt att skapa riktigt heta målchanser. Mjällby gjorde vad Mjällby brukar göra när laget är som bäst. Det vill säga man tog kampen och spelade fysiskt.
I den 70:e minuten fick vi se ett fantastiskt anfall av Mjällby och mindre bra försvarsspel av Malmö. Det började med kost utspark. Sedan spelade Mjällby in centralt, vände på spelet kant till kant två gånger. Malmö hann aldrig komma in i press och till slut kunde Jeppe Kjaer hitta Bergström som blev borttappad av Rösler. Nicken från nära håll från Bergström var otagbart för Johan Dahlin i målet.
Med nio minuter kvar av matchen reducerade Malmö på nytt när Ali spelade fram Haksabanovic som svarade för en fin prestation när han placerade in reduceringen. Malmö var sedan nära en kvittering när Gudjohnsen nickade i stolpen.
Sammanfattningsvis vinner Mjällby den här matchen men man gör det mer på Malmös misstag än på grund av sin egen prestation. Malmö i sin tur tycker jag gör sitt bästa match den här säsongen. Det jag tycker man måste hitta är balansen mellan det ultra defensiva som vi fick se mot Djurgården och AIK och det mer offensiva som mot Sirius och i den här matchen.
GAIS-Örgryte 4–0
GAIS gick segrande ur derbyt mot Örgryte. Vi fick se en ganska chansfattig första halvlek.
GAIS var det spelmässigt bättre laget, framförallt när det kommer till det offensiva spelet. Trots att under första delen av första halvleken inte skapades chanser så kom GAIS oftare upp och in i Örgrytes straffområdet.
Örgryte försvarade sig genom att vara kompakta centralt på mittfältet och där anfallaren Jarome Tibbling mer eller mindre punkt markerade GAIS mittfältsmotor Joachim Fagerjord. Nu hade GAIS flera vapen än att bara gå via honom. GAIS använde sig som vanligt av sina kanter och på så sätt kunde man etablera sina anfall.
Örgryte hade svårt i den första halvleken att spela sig förbi GAIS höga press och det gjorde att vi fick se en del långa bollar mot Tibbling. När Örgryte ville spela sig genom centralt så stötte man på GAIS aggressiva försvarsspel.
I den 33:e minuten tog GAIS ledningen. Örgryte tappade bollen på mittplan och GAIS ställde om. Milovanovic spelade ut bollen till Max Andersson som vek in från högersidan och placerade in 1-0.
Här tycker jag att det ör märkligt från Örgrytes sida att fortsätta med en taktik som inte alls fungerade under första halvtimmen. Det här var inte första gången som man tappade bollen på mitten och dessutom förlorade flera dueller. Jag förstår att Örgryte vill spela på sitt sätt, men vi har sätt vad som hände mot Hammarby och även delvis i den här matchen. Jag tycker att man måste ha ett plan B när man möter lag som pressar högt. Örgryte är inte tillräckligt skickliga på att spela sig igenom topplagens höga press.
Direkt i inledningen av den andra halvleken ökade GAIS på sin ledning. Örgrytes försvarsspel vid det här målet var inte bra. Michael Parker kom bort sig helt, första när han skulle upp och stöta på en GAIS spelare. Sedan hamnade han på efterkälken i duellen efter. Wangberg fick bollen ute på högersidan och han fick driva med bollen utan att någon attackerade honom. Inlägget sedan från Wengberg skarvades av Andersson. Bollen till Sam Salter som sköt in 2-0.
När inlägget kom från Wangberg så sorterade inte Örgrytes försvar ut och istället var det tre man som gick på samma bollen. Ändå lyckades man inte ta bort Andersson som nickskarvade bollen till målskytten.
Efter målet fick vi se ett Örgryte som blev osynkade i presspelet, laget kunde inte heller sätta ihop tre passningar inom laget. I den 50:e minuten hamnade man på efterkälken och det resulterade i straff för GAIS.
Fagerjord var säker från 11-meter och nu var den här matchen över.
Elfsborg-AIK 1–1
Det blev delat pott på Borås Arena när Elfsborg tog emot AIK.
I den sjunde minuten tappade AIK folk högt upp efter en snabb frispark från hemmalaget. AIK hängde inte med när Ihler spelade in bollen centralt inne i straffområdet till Ari Sigurpalsson som placerade in ledningsmålet.
Anfallet var bra, men svagt av AIK att inte försvara boxen bättre.
Direkt på avspark kvitterade AIK. Hove spelade ut bollen på vänstersidan där Celina kom. Hans inlägg kom perfekt till Yohanna som slapp markeringen och nickade in 1–1. Elfsborg hade fyra spelare som gick på AIKS nummer 7.
Precis som vid Elfsborgs ledningsmål, gick AIK bort sig i det höga pressen i den 17:e minuten. Ihler fick vända upp på mitten och attackerade mot AIK:s straffområdet. AIK:s backlinje försökte att hålla upp linje men det resulterade i att Silverholt fick ett bra läge, men avslutade i utsidan av stolpen.
AIK gick upp i hög press under fösta 20-minuterna. Det fanns dock stora ytor centralt på mittfältet då AIK:s backlinje låg allt för långt ifrån lagets första press. Elfborg var dock för dåliga på att utnyttja ytorna. Främst på grund av att spelarna låg för långt ifrån varandra och många gånger kunde AIK bryta passningarna.
Den första halvleken var spelmässigt dålig. Framförallt allt passningsspelet från båda lagen var under all kritik. För båda lagen bjöd på en del ytor på mitten, men som sagt när passningarna inte sitter till rätt adress då är det svårt att skapa målchanser.
I den 29:e minuten stod AIK försvaret och sov när en ”lycka till” boll från Elfsborgs målvakt nådde från till Silverholt som vek in i straffområdet och avslutade. Nordfeldt tvingades till en kvalificerad räddning.
I den 31:a minuten hittade AIK för första gången rätt centralt. Mujanic spelade bollen mot Celina, som smart hoppade över. Bollen kom istället till Hove som avslutade med en bra skott, men målvakten räddade.
Jag var förvånad att lagen inte justerade sitt spel och använda sig mer centralt med tank på att båda lagen hade kvalité i form av bra fötter på sina centrala mittfältare.
Två saker som Elfsborg justerade i inledningen av den andra halvleken var att laget låg mer kompakta i defensiven på mitten. Det fanns inte lika stora ytor mellan mittfältet och backlinje som i den första halvleken. I och med att man hade flera spelare på mitten, nära varandra kunde man även hitta centralt i sitt anfallspel. Samtidigt när man kom in centralt kunde man snabbt spela ut bollen på kanterna. Dock sakandes det kvalité på sista tredje delen för att skada AIK på riktigt.
I den 68:e minuten var Elfsborg ytterst nära att ta ledningen. Efter en hörna nickade Ihler i ribban.
87:e minuten efter en hörna hittade Celina fram till Yohanna som nickade utanför.
Låg bolltempo sista halvtimme från båda lagen i en match som slutade 1-1.
Djurgården-IFK Göteborg 6–0
Djurgården körde över IFK Göteborg som nu har på allvar hamnat i kris. I den här matchen som är självklart svår analyserad hamnade Göteborg i problem och det mesta dels för att det defensiva pressen inte satt.
Att Djurgården skulle komma ut med energi och press borde inte ha överraskat Göteborg. Men här hängde man inte med överhuvudtaget. Djurgården fick göra lite som de ville i den första halvleken.
Göteborgs dåliga presspel som började på den offensiva planhalva. När exempelvis anfallarna satte press på Djurgården så följde inte mittfältet och backlinjen med. Det gjorde att ytorna kom och dessa ytor utnyttjade Djurgården riktigt bra. Sedan tycker jag att Göteborgs backlinje uppträdde illa vid samtliga mål. Istället för att ta kampen stod man mer eller mindre och tittade på.
Jag vill inte ta något ifrån Djurgården som gjorde det riktigt bra, men den här matchen hade varit mycket mer jämn om Göteborg hade justerat sitt presspel redan i inledningen av matchen. Det som jag tycker saknas i IFK Göteborg är ledare som vid såna här tillfälle kan utan tränarna från bänken justera saker på plan.
Det har under den här veckan hållits krismöte på Kamratgården och kritiken mot tränarna har varit stor. Dock tycker jag inte att allt faller på Stefan Bilborn och Joachim Björklund. Spelarna har ansvaret att visa stolthet och spela för varandra.
About the Author
