Den fjärde VM dagen inleddes med Tysklands överkörning av Curaçao och avslutades med seger för Sverige.
Tyskland körde som väntat över Curaçao, men när 1–1 kom så studsade man upp och hoppades nånstans att Curaçao skulle kunna emot en längre period.
Men det här var en ensidig historia egentligen från start till mål. Den stora skillnaden mellan dessa två utöver det tekniska var den fysiska delen. Curaçao höll ihop laget hyfsat så länge man orkade. När orken tog slut så gjorde Tyskland lite som de ville.
I den andra matchen bjöd Nederländerna och Japan på underhållande fotboll och från den matchen finns det mycket mer att skriva om än från den första.
Japan ställde upp med någon som likande 5-4-1 och det var ett lågtstående Japan vi fick se i den här matchen. Det var överraskande med tanke på att Japan inte brukar spela på det sättet som man gjorde i den här matchen.
Det var något som överraskade Nederländerna med, eftersom i den första halvleken hade laget svårt att bryta ner Japans låga försvar.
Nederländerna i sin tur lyfte sin fyrbackslinje högt och deras idé var att så snabbt som möjligt att sätta Cody Gakpo i spel. Nederländerna forcerade spel på sin vänstersidan i den utsträckning att till slut flyttade Japan över hela sitt lag på den sidan.
Japan stängde ner ytorna runt det egna straffområdet och valde dessutom att dubbla upp på Gakpo som inte kom nånstans egentligen.
Det var märkligt att se att Nederländerna inte utnyttjade ytorna på andra sidan och sätta Summerville och Dumfries i spel. Det ska sägas att Japans taktik fungerade riktigt bra och det var ett taktik som Nederländerna inte hade något motdrag att visa upp i den första halvleken.
I den andra halvleken blev det lite mer öppnare och det var först efter att Nederländerna tog ledningen som vi fick se Japans offensiva spel. Det kändes att båda lagen prioriterade defensiva spelet och ville inte bjuda det andra på något gratis.
Det märkliga är att båda lagen trots defensiv fokus släppte in två mål.
Jag förväntade mig av båda dessa lag. Framförallt trodde jag att båda lagen skulle visa mer offensivt än vad man gjorde. Med tanke på vilka spelare som Japan sakande i den här matchen får man vara nöjda med en poäng mot ett bättre motståndare.
Nederländerna i sin tur imponerade inte på mig alls.
Jag hade inga stora förväntningar på matchen mellan Elfenbenskusten och Ecuador mer än att det skulle vara en jämn fight. Jag tycker att Ecuador inledde matchen bra där man försökte styra tempo genom sitt passningsspel.
Båda lagen bjöd på en del slarv i defensiven vilket gjorde att det skapades chanser i den första halvleken. Ecuador hade två bollar i ribban och Elfenbenskusten hotade i sina snabba omställningar. Det var samma matchbild i den andra halvleken. Ecuador hade spelövertaget och nu var det Elfenbenskustens tur att pricka ribban, vilket man gjorde i inledningen av den andra halvleken.
Matchen avgjordes i slutet när Elfenbenskusten kontrande in segermålet. Sammanfattningsvis var det här en underhållande match där lagens styrkor ligger i det offensiva spelet.
Nattens höjdpunkt var givetvis Sveriges match mot Tunisien. Som väntat ställde Sverige upp med fem backslinje och med Nygren, Isak och Gyökeres som de offensiva spetsen.
Tidigt hamnade dock fokus på en annan offensiv spelare i form av Yasin Ayari som i den sjunde minuten dundrade in ledningsmålet.
Sverige visade tydligt tidigt i den här matchen att man ville komma bakom Tunisiens backlinje och det lyckades man två gånger om innan matchklockan stannade på tio minuter. Just målet kom från en sådan situation.
Sverige imponerade måste jag säga under första halvtimme. Det var ett lugnt Sverige som uppträdde modigt med bollen och där förvaret såg stabilt ut. Jag satt och tänkte om vad Graham Potter har gjort, med tanke på hur defensiven sett ut inför detta VM.
När vi sedan ökade på till 2-0 genom Alexander Isak kändes det som att det här kunde rinna iväg. Tunisien var inte alls med i matchen och vi hade full kontroll på deras anfallsspel. Framåt hotade Isak och Gyökeres nästan hela tiden. Det var intressant att se hur båda växlade rollen att vara target forward och gå på djupet.
Men efter halvtimme började vi spela slarvigt och bjöd in Tunisien i den här matchen. Vi började tappa bollar och började förlora närkamper på mitten. Det gav Tunisien nytt energi och tro. Hannibal Mejbri började hitta ytorna på mitten och det svenska försvaret började darra.
Vid reduceringens målet fick vi se en del brister i det svenska försvaret. För det första var vi allt för sena ut på Hannibal Mejbri som fick hur mycket tid som helst att måtta inlägg. För det andra så lyfte vi inte upp backlinjen utan stod i knät på målvakten. Omar Rekik kom före sin försvarare och nickade in reduceringen precis innan halvtid.
Det darriga svenska spelet fortsatte även i inledningen av den andra halvleken. Sverige hade stundtals problem med överflyttning där Ayari och Karlström fick flytta allt för långt ut på kanterna vilket öppnade ytorna centralt. Tunisien var aggressivare i sin press i inledningen av den andra halvleken. Sverige hade problem att spela sig förbi första pressen. Hade man gjort fanns det stora ytor att anfalla på.
När sedan 3–1 kom var den här matchen över. Tunisien började slarva och det såg uppgivet ut. Det jag reagerade i mitten på den andra halvleken var Alexander Isak som vid flera tillfällen såg ut att stå och pusta ut. Med tanke på att han spelat så lite i Liverpool den förra säsongen var nog inte hans fysiska status helt på topp. Lite märkligt att han inte byttes nu när vi ändå ledde matchen.
Det var en bra start för Sverige och 5-1 seger är 5-1 seger, men jag tycker att man borde titta på vad som hände från minut 30 och fram tills vi gör 3–1. Under den perioden var vi inte alls bra.
Jag fortsätter med att lägga de olika lagen i olika delar av min rankning.
Topp
USA
Tyskland
Mellan
Mexiko
Brasilien
Marocko
Schweiz
Sverige
Nederländerna
Japan
Nedre
Sydkorea
Kanada
Bosnien
Skottland
Turkiet
Australien
Ecuador
Elfenbenskusten
Botten
Tjeckien
Sydafrika
Paraguay
Qatar
Haiti
Tunisien
Curaçao
About the Author
