Den sjunde VM dagen inleddes med Portugals match mot Kongo.
Det ett bestämt och resolut Portugal som vi fick sefrån start där man tryckte tillbaka DR Kongo. Portugal satte hög press på Kongo som hade svårt att hitta något framåt. Jag var imponerad framförallt av hur snabbt Portugal kom upp i press och vann tillbaka bollen.
Pedro Neto hittade in med ett fint inlägg från kanten och João Neves tajmade sin löpning perfekt. Med ett välplacerat nickavslut gav han Portugal ledningen med 1–0 i den sjätte minuten. Målet borde ha gett Portugal energi och självförtroende, men i stället blev det tvärtom.
Kongo hade även en hel del problem med positionering i defensiven vilket gjorde att Portugal kunde komma i en del anfall utan att för den delen skapa några heta målchanser.
Portugal var klart det bättre laget fram till uppehållet i den första halvleken. Efter uppehållet drog Portugal ner på tempo. Det var inte lika bra rörelse som innan och plötsligt började Kongo hitta in den här matchen. Kongo hittade rätt i sina positioner. Portugal rullade mycket i sidled, framför allt via mittfältet med João Neves, Vitinha och Bruno Fernandes, men man hade svårt att hitta fart bakom Kongos backlinje.
Att Portugal tappade initiativet brukar ofta straffa sig och det gjorde det även i den här matchen. Kongo kom i ett anfall, där ett inlägg nådde fram till Yoane Wissa som slapp markeringen och nickade in 1–1.
I den andra halvleken fick vi se samma tröga Portugal i den första halvleken. Roberto Martinez gjorde en del förändringar där man bytte in bland andra Francisco Conceição och Rafael Leão med det gav ingen effekt. Laget hade svårt att hitta några ytor mellan Kongos lagdelar och det mest beroende på att rörelse på offensiv planhalva sakandes.
Cristiano Ronaldo hade en tung match. Kongo lyckades isolera honom helt och Portugal sakande även rörelse runt honom vilket hade gett bättre ytor.
Matchen slutade 1–1 vilket är så klart ett stort besvikelse för Portugal. Kongo tog där med sin första poäng i VM sammanhang.
VM:s hittills bästa match fick vi se när England och Kroatien drabbade samman. Den första halvleken började med hög intensitet från båda lagen, där Kroatien satte högt press på England under första fem minuterna. Sett till det öppna spelet hade England en hel del problem med Kroatien. Det som Kroatien hade problem var misstag. Vi fick se grova misstag från den kroatiska sidan under hela matchen.
Det började vid straffen för England och fortsatte sedan matchen igenom. Man kan säga att målen som England gjorde i den här matchen var mer eller mindre bjudningar från Kroatien.
Om vi ska titta på lite mer taktik ifrån den första halvleken så hade Kroatien fin balans där kroatiska förbundskapten valde något överraskande att starta med Pasalic bredvid Modric som balans spelare. Andligen till det var att Pasalic följde England Bellingham i det som kallas man mot man försvar.
England tog ledningen på en straff där Modric inte var tillräckligt snabb när Noni Madueke fick bollen efter att en hörna nickats bort. Harry Kane tog hand om straffen och Livakovic räddade. Dock klev VAR in i bilen och straffen fick gå om då en kroatisk spelare hade gått för tidigt. På andra försöket var Kane säker.
Som jag varit inne på Kroatien var bra i det öppna spelare och i den 36:e minuten spelade Musa fram Baturina som från distans sköt in kvitteringen.
Med tre minuter kvar av den första halvleken visade Kroatien återigen svaghet vid en fast situation. Den här gången var det Musa som istället att plocka upp Kane gick på att nicka bort bollen. Kane som tog löpning från utkanten av straffområdet är en avslutare av klass och nickade in 2-1.
Jag måste säga att det var obegripligt val att låta Musa stå i den zonen. Med tanke på att Kane är vass på huvudet borde man han satt en försvarare för att plocka bort honom man mot man. Istället valde Kroatien att försvara i zon.
Musa skulle dock revanscherna sig för sitt misstag. Precis innan halvtids vila etablerade Kroatien ett anfall. England agerade passivt runt det egna straffområdet, som att spelarna gick och väntade på halvtidsvilan. Pasalic hittade fram till Barurina som hade löpt bakom Englands sovande backar. Han nickade ner bollen till Musa som tryckte in kvitteringen.
Kroatiens inledning på den andra halvleken var katastrofalt dålig. Laget tappade bollar och hade svårt att spela sig igenom Englands höga press. England kom i anfall efter anfall och stundtals var det England mot målvakten Livakovic som tvingades till en rad räddningar.
Han kunde dock inte stå emot hur länge som helst och istället gick England fram till en tvåmålsledning vilket man höll matchen igenom.
Sammanfattningsvis var det här en riktigt bra match där Kroatien bjöd upp till dans i den första halvleken. I den andra var det bara ett lag på plan och Englands seger var både rättvis och kunde ha slutat med större siffror. Kroatien har en del att jobba med fram till nästa match. Inte minst när det gäller försvaret kring dem fasta situationer.
Dagens tredje match var den mellan Ghana och Panama. I den första halvleken blev jag förvånad över hur Panama spelade fotboll. Det var ett ”bra” Panama som dominerade spelmässigt mot ett passivt Ghana.
Det ska dock sägas att den första halvleken var ingen höjdare. Det var stundtals slarvigt passningsspel men jag tyckte att Panama hade lite mer struktur i sitt spel. Laget byggde spelet med tre backar där Yoel Barcenas och Carlos Harvey spelade centralt, både som balans i defensiven men även som ankare i det offensiva spelet.
Ghana var som sagt märkligt passiva i den första halvleken och när laget satte lite högre press, valde Panama att slå längre boll mot offensiva spelare.
Ett annat intressant detalj från den första halvleken är hur Panama hela tiden ville hamna i numerära överläge när Ghana förste spela bollarna ut på stjärnan Antoine Semenyo.
Det var annars en rätt chansfattig halvlek men massvis med slarv från båda lagen.
I den andra halvleken öppnade spelet upp sig och Ghana tog mer och mer över matchen. Framförallt på grund av att man hittade snabbare passningspel och där flera spelare rörde sig och ville ha bollen än vad fallet var i den första halvleken.
Efter uppehållet i mitten av den andra halvleken gick matchen i stå. Båda blev mer försiktiga och rädslan att förlora poäng blev större än viljan att vinna, kändes det som.
Men på stopptid tappade Panama bollen på egen planhalva och Ghana ställde om. Brandon Thomas-Asante fick bollen ute på vänsterkanten och spelade in den framför mål där Caleb Yirenkyl dök upp och forcerade in segermålet.
Uzbekistan-Colombia
Colombia lekte med elden i sin match mot Uzbekistan.
Colombia valde att sköta sina uppspel med två centrala mittbackar i form av Jhon Lucumi Davinson Sanchez. Ytterbackarna Johan Mojica och Daniel Munoz hade höga utgångspositioner.
Som väntat backade Uzbekistan hem och lät Colombia ha mycket boll. Här hade jag förväntat mig att Colombia med sina offensiva spelare skulle spela betydligt snabbare än vad man gjorde.
Uzbekistan varierade sitt försvarspel under första 15. Ibland gick man lågt med sin backlinje och stundtals stod man ganska högt upp. När man stod högre upp försökte Colombia att spela sig bakom men kvalité på passningarna var inte där. Intressant även att Uzbekistan under första kvarten inte satte en anda gång spelet från egna målvakten. Istället vid utsparkar valde man att skicka långt.
Colombia hade stort bollinnehav under första 20-minuterna men det var lågt bolltempo, vilket gjorde att Uzbekistan kunde relativt enkelt flytta laget och stå kompakt på egen planhalva.
Colombia hade allt för stora avstånd mellan spelarna när man gick till anfall, dessutom rörde man sig inte i ytorna som fanns inte minst mellan Uzbekistans backlinje och mittfältet.
Första gången mer eller mindre som Colombia höjde tempo och det blev lite rörelse så hängde inte Uzbekistan med och Luis Diaz kom i bra läge och avslutade i stolpen.
Med fem minuter kvar av den första halvleken tog Munos en fin löpning och Diaz slog en perfekt timad passning. Munos touchade bara bollen förbi målvakten.
Inledningen av den andra halvleken var precis som den första. Det var ett långsamt Colombia som hade svårt att skapa några klara målchanser. Det kändes hela tiden att man hade minst två växlar till att använda.
Vi har sett det tidigare i detta VM när ett lag tappar initiativet och släpper in motståndarna in i matchen. Det var precis det som hände här, när Uzbekistan stack upp i ett anfall och kvitterade.
Direkt efter kvitteringen satte Colombia in ett nytt växel och under en fem minutersperiod såg man vilken skillnad det var mellan dessa två lag. Luis Diaz gav Colombia ledningen i den 65:e minuten.
Colombia vann den här matchen med övertygande inte. James Rodriguez var helt osynlig i den här matchen och ska Colombia gå långt i detta VM måste han steppa upp.
Nu har vi sett alla lag spela en match och mest imponerad är jag av England måste jag säga. Framförallt av deras andra halvlek. I min ranking har jag Frankrike ganska långt ner men sett till lagets prestation i den andra halvleken så är det toppklass.
Topp
USA
Tyskland
Argentina
Norge
England
Mellan
Mexiko
Brasilien
Marocko
Schweiz
Sverige
Nederländerna
Japan
Belgien
Egypten
Frankrike
Kroatien
Nedre
Sydkorea
Kanada
Bosnien
Skottland
Turkiet
Australien
Ecuador
Elfenbenskusten
Spanien
Saudiarabien
Jordanien
Colombia
Portugal
Botten
Tjeckien
Sydafrika
Paraguay
Qatar
Haiti
Tunisien
Curaçao
Kap Verde
Iran
Nya Zeeland
Algeriet
Irak
Ghana
Panama
Uzbekistan
About the Author
