Spanien tog sig till final efter att ha besegrad Frankrike med 2–0. Det blev en taktiskt seger för det spanska laget.
Spanien valde att starta med ett oförändrat lag jämfört med kvartsfinalen mot Portugal.
I ”Les Bleus” fick Aurélien Tchouaméni och Désiré Doué chansen från start och ersatte Manu Koné samt Bradley Barcola som båda startade kvartsfinalen.
Många skulle säga att den första halvleken var tråkig med tanke på att sett saknades målchanser. Men det var imponerande att se hur Spanien rent taktiskt slog sönder Frankrike.
Vi kan börja med franska defensiva press. Spanien hade gjort sin läxa. Man visste att Frankrikes först press med Kylian Mbappe och Michael Olise inte brukar vara så intensiv. Så var fallet i den här matchen också.
Spanien valde att dra ner på tempo och metodiskt började man både trötta ut den franska pressen på centrala mittfältet och samtidigt började fransmännen bli frustrerade. Frankrike brukar vilja ha fart i sina matcher, men Spanien via sitt passningsspel kontrollerade både farten och händelserna.
Intressant var det att se när Bmappè och Olise bestämde sig att gå i press på Spaniens mittbackar då sjönk Spanien med Alex Baena, Lamine Yamal lägre ner. Samtidigt kom även Dani Olmo ner och erbjöd alternativ på mitten.
Frankrike som sagt började bli frustrerade och började gå i rygg när man pressade. Den taktiken föll inte heller ut så bra. Spanien var trygga med bollen och stressade aldrig upp sig. Man hittade passningsvägar upp til det centrala mittfältet. Spanien valde sedan istället för att forcera framåt, ta bollen tillbaka till backlinjen och på så sätt frustrera Frankrike ännu mer.
Det är värt att nämna här hur stort tålamod det fanns i Spanien. Jag reagerade på hur lojal Yamal var till det uppsatta taktiken. Han valde att hålla sin position och trots att han inte var med i spelet på flera minuter, valde han att hålla sin position och på så sätt hjälpte han Olmo att styra spelet när det behövdes. Men det var inte så att Yamal var stillastående. Tvärt om han rörde sig och den franska centrala mittfältet kom bort sig i sin press.
Det var jag menar var att både Adrien Rabiot och Aurelien Tchouameni började pressa högre upp och därmed öppnade man ytorna bakom sig.
I den 20:e minuten svarade Lucas Digne för en juniormisstag och orsakade straff. Det franska motgången fortsatte i den första halvleken, när William Saliba skadade sig. Utan honom tappade Frankrike tryggheten i försvaret.
En annan sak att anmärka är det franska passningsspelet i den här matchen. Redan från början var det väldigt många fel passningar som vi fick se. Det blev bara sämre och sämre och det kan bero på att man inte kände att man var med i matchen.
När Spanien tog ledningen så bjöd man upp Frankrike i det höga presspelet. Det betet svalde Frankrike. Under sista kvarten av den första halvleken gick Frankrike högre upp, men det löste Spanien genom bra rörelse på Baena som med sina rörelse gav Ruiz och Rodri tillräckligt med tid att styra spelet.
Samtidigt började Frankrike forcera allt mer när man gick till anfall. Det var inget kollektiv som anföll, det var mer en och en.
I halvtid försökte Frankrike att förändra med byten. Adrien Rabiot byttes ut i halvtid och inkom Manu Kone. I inledningen gick Frankrike i hårdare press man mot man. Spanien stressade inte upp sig då heller, utan man stod och gnuggade händer i väntan på att Frankrike skulle gå bort sig. I den 58:e minuten gjorde man det. Dayot Upamecano gick upp i rygg på Olmo på gränsen till den franska straffområdet. Olmo släppte smart bollen till Pedro Porro som hade löpt förbi hela försvaret.
Efter det var den här matchen över. Imponerade spanskt seger och jag trodde faktiskt inte att någon skulle lyckas bromsa det franska anfallsspelet. I den här matchen var Spanien mer tydliga i det vad man ville göra. Bärande spelare höll sig matchplanen och det var kollektivet som vann den här matchen.
Jag är dock besviken på Frankrike. Här kan vi snacka om att bärande spelare inte kom upp i nivå och blev frustrerade.
Spanien till final och det genom att hittills bara släppt in ett mål.
About the Author
