Efter tretton spelade omgångar av årets Allsvenskan har vi fortsatt Sirius i toppen av tabellen. Nedan kan ni läsa mina tankar från samtliga matcher.
Göteborg-Brommapojkarna 2-1
IFK Göteborg tog en viktigt seger i bottenstriden när laget besegrade Brommapojkarna med udda målet,
Brommapojkar var det bättre laget under första halvtimme. Man var bättre både offensivt och defensivt. Framförallt i presspelet märkte man skillnad. Innan matchen förväntade jag mig att Göteborg skulle komma ut med energi. Istället var det gästerna som drev på den här matchen, utan att för den delen skapa några klara chanser.
Det var hemmalaget som i den 11:e minuten skapade matchens första chans. Alexander Jallow hittade fram till Adam Bergmark-Wiberg som löpte på insidan av försvarare. Inspelet kom till Max Fenger som sköt över.
I övrigt imponerade inte Göteborgs spel på något sätt. Det sakades löpningar, det saknades idéer. Det såg ut att spelarna helst ville bli av med bollen när man kom på offensiv plan halva. En del gånger kom man ut på kanterna men det saknades kvalité i inläggen.
Efter drygt en halvtimme tappade gästernas Mads Hansen skallen när han satte dobbarna i bröstet på Noah Tolf.
Brommapojkarna drabbades av utvisning när Mads Hansen satte dobbarna i bröstet på Noah Tolf. Det ett hjärnsläpp model högre skolan som drabbade Hansen i det här läget.
Direkt i halvtid gjorde IFK Göteborg ett byte. Ramon Pascal Lundqvist ersattes av Sebastian Clemmensen.
Göteborg inledde med en del boll i den andra halvleken. Brommapojkarna gick ner med fem man i backlinje för att försvara straffområdet.
I den 54:e minuten testade Bergmark-Wiberg från distans men målvakten lyckades rädda med vissa problem. På den efterföljande hörna nickade Roxkson Yeboah in 1-0. Brommapojkarnas Oliver Zandén kom aldrig upp i duell med Yeboah som kraftfullt nickade in ledningsmålet.
Efter målet hade Brommapojkarna en dålig period i matchen där man kom fel i pressen och förlorade dueller. Plötligt började Göteborg dominera matchbilden.
I den 61:a minuten var IFK Göteborg nära att öka på till 2-0. Det var passivt försvarsspel av Brommapojkarna i det egna straffområdet som gav Bergmark-Wiberg chansen men Leo Cavallius gjorde en fin räddning.
IFK Göteborg har under den här säsongen haft problem för det första att förvalta sina chanser och för det andra att avgöra matcher när man har bra perioder i matchen. Samtidigt så har laget blivit hårt straffade bakåt av sina motståndare.
Det var precis det som hände i den här matchen också. Efter en hörna rensade Brommapojkarna bollen. Noah Tolf förlorade luftduellen med Oliver Berg som kom fri och lobbade in kvitteringen.
IFK Göteborg är Allsvenskan bästa lag på att skapa chanser och mål efter hörnor. Ledningsmålet kom just efter en hörna. Brommapojkarna lyckades inte få bort bollen från det egna straffområdet och inhopparen Sebastian Clementsen hittade rätt och dundrade in det som blev segermålet.
Göteborg vann den här matchen men det var inte övertygande seger. Till sist vill jag lyfta fram Simon Strand på var riktigt bra matchen igenom. Hans jobb i det ”tysta” märks inte alltid men i den här matchen sprang han nåt enormt och täckte ytor på ett föredömligt sätt.
Mjällby-Västerås 0-0
Mjällby fortsätter att ha svårt att vinna matcher i årets Allsvenskan. I den här omgången blev det bara 0-0 på hemmaplan mot Västerås.
Västerås kom till den här matchen med inställning att spela fotboll istället för att parkera bussen. När Mjällby hade bollen så gick Västerås högt med sin backlinje.
Mjällby hade högpress inledningsvis vilket ledde att Västerås tvingades spela längre bollar mot Bonaventure Lendambi som fick förtroende från då Mikkel Ladefoged var avstängd.
Första kvarten av den här matchen var en stämning historia där båda lagen hade svårt att få igång passningsspelet. Första riktiga målchansen kom i den 18:e minuten när Mjällby genom Olle Lindberg kom runt på högersidan. Inspelet hittade till Tony Miettinen som skarvade men Elis Jäger var rätt placerad.
I mitten av den första halvleken började Mjällby trycka tillbaka Västerås som började hamna allt längre och länge ner i plan.
I den 29:e minuten spelade sig Mjällby igenom centralt. Bollen kom till Lindberg som spelade fram Aki Samuelsen som tog sig in i straffområdet och avslutade men Jäger räddade.
I den 39:e minuten fick Mjällby en frispark som Eliot Straud tog hand om. Bollen tog på en Västerås spelare och gick i stolpen.
47 min Samuelsen frispark bra räddning av Jäger
Mjällby hade spelövertaget i den andra halvleken men hade svårt att skapa klara målchanser. Västerås låg kompakt på egen planhalva och eftersom Mjällby saknade fart i sitt spel kontrollerade Västerås händelserna ganska bra.
Dem gångerna som Mjällby hotade var på hörnor och frisparkar, men även här var det bara nära. Offensivt hade Västerås inte mycket att komma med och laget hade svårt att behålla bollen inom laget under längre stunder i den andra halvleken.
Faktum är om Västerås haft lite mod och kylan kunde man ha skadat Mjällby betydligt mer. Mjällby blev friterade under den andra halvleken och anföll med många spelare men ofta slutade det att man tappade bollen runt sista tredjedelen. Här fanns det möjligheter för Västerås att attackera men Västerås var nöjda med att håll tätt.
I den 80:e var Västerås nära att ledningen när Carl Gunnarsson jobbade fram bollen och kom till avslut men Wallinder i målet gjorde en fin räddning och på returen sköt Gunnarsson över.
I den 89:e minuten kom Mjällbys stora chans i den här matchen. Straud jobbade bollen till Samuelsen som från nära håll sköt utanför.
Västerås tar en poäng i den här matchen. Sett till hur matchen utvecklade sig var poängen inte allt orättvis. Västerås fick den här matchen precis dit dem ville och Mjällby har nu sex raka matcher utan seger.
Jag tycker Mjällby saknar intensitet och aggressivitet som man hade förra året. Offensivt saknas det kreativitet på mittfältet. Sedan tycker jag att anfallsspelet ser uddlöst ut. Förra året hade man spelare som bröt linjen, som utmanade en mot en. I år är det fler spelare som inte kommit upp i nivå. Eliot Straud har tankar på nästa steg i sin karriär. Abdoulie Manneh går och tycker lite synd om sig själv för att han är kvar i Mjällby. Mjällby har nu nästan lika långt upp till en tredje plats som ner till en negativ kvalplats.
AIK-GAIS 2-0
AIK har fått en kanonstart efter uppehållet. När GAIS besegrades på hemmaplan med 2–0 innebar det tredje raka seger.
De två tidigare segrar har AIK tagit genom bra försvarsspel och bra effektivitet. Mot GAIS var det ingen undantag. AIK inledde dock något darrigt och GAIS hann med att skapa två bra lägen innan matchklockan nått tio minuten. Den första var när William Milovanovic testade med ett distansskott som gick rakt på Kristoffer Nordfeldt som kunde rädda. Strax efter fick GAIS en frispark som Robert Thorkelsson fick på mål, men även den här gången räddade Nordfeldt.
GAIS var det bättre laget defensivt i den första halvleken. Framförallt var det intressant att se hur man ändrade formation från anfall till anfall. Ibland låg man kompakt på egen plan halva i det som var 4-3-3 för att sedan ändra till 4-3-2-1 berodde på vem i AIK hade bollen och vem i GAIS gick upp i press.
AIK framåt hade svårt att skapa målchanser och det mest beroende på att det gick för långsamt och att det sakande djupledsspel.
I inledningen av den andra halvleken hamnade GAIS fel från början. Samtidigt som AIK satte bättre fart på rörelser och bollen. Plötsligt hittade AIK ytor som inte fanns där i den första halvleken. GAIS hamnade fel i sitt presspel och det framförallt när man gick man mot man.
I den 49:e minuten tog Taha Ayari en löpning mellan GAIS ytterback och mittback. Kevin Filling släppte bollen i rätt ögonblick och Ayari gav AIK ledningen.
GAIS hade fortsatt problem efter målet och i den 58:e minuten kom även 2–0. Den här gången var det AIK:s ytterback i form av Lukas Bergquist som löpte bakom backlinjen. Han spelade in bollen till Filling som gjorde 2–0.
Därefter försökte GAIS att ändra matchbilden genom en del byten men lyckades inte komma speciellt nära. AIK kontrollerade matchen och återigen visade man effektivt och stabilitet. Efter den förra omgången skrev jag att AIK:s tränaren Jóse Riveiro har gjort fantastiskt jobb så här långt. Vi ska inte glömma vilka spelare som AIK tappat under sommaren.
GAIS i sin tur tycker jag har problem i det offensiva spelet. Jag tycker att laget saknar spets framåt. Ser vi efter uppehållet så har man gjort två mål på tre matcher och inte skapat speciellt mycket framåt. I den förra. Det är självklart ett problem inte minst med tanke på att Europaspel väntar kommande veckan.
Hammarby-Degerfors 4–0
Hammarby tog en ny seger när Degerfors besegrades på hemmaplan med klara 4-0.
När jag tittade på den här matchen så tyckte jag att Degerfors gjorde det bra under första delen av den första halvleken. Laget var kompakta och var tajta mellan lagdelarna. Hammarby hade svårt att skapa några klara målchanser.
När den första halvleken var över så insåg jag vad Hammarby egentingen ville få ut från den här matchen. Jag tror att Degerfors kändes att man hade kontroll på matchen. Visst sista kvarten i den första halvleken ökade Hammarby tempo och skapade ett par fina lägen. Med fem minuter kvar tog Hammarby ledningen. Det var Victor Lind som sköt från distans. Degerfors målvakten Matvei Igonen släppte en billig retur som Paulos Abraham rakade in.
Trots underläge tror jag att Degerfors kände att man gjord en bra halvlek. Det var precis det som Hammarby vill att Degerfors skulle känna.
I den andra halvleken lade Hammarby i nästa växel och då sprack Degerfors defensiv upp som en ros. Genom aggressivt press på mitten kunde Hammarby vinna bollar och kom i anfall efter anfall. Innan Hammarby gjorde 2-0 skapade man ytligare tre-fyra kanonchanser.
Hammarbys seger kunde ha blivit ännu större än 4-0. Henrik Rydström har lett Hammarby nu i tre matcher och det har blivit tre raka segrar. Rydström har dock haft tur med spelschemat efter uppehållet då man mött två bottenlag i form av Halmstad och Degerfors. Men sakta men säkert börjar han sätta sitt prägel på det här laget. Det tydligaste är i defensiva spelet där man gått ifrån man mot man. Det ”nya” Hammarby är inte alls främmande att dra sig tillbaka något, istället för att hela tiden pressa högt.
När det gäller Degerfors så börjar jag bli riktigt orolig. Tränaren Goitom har det materialet han har och han kan inte trolla. Visst det är inte Hammarby borta man ska ta poäng, men jag tycker att efter uppehållet har man förlorat samtliga matcher och inte gjort mål framåt. Förra säsongen kom Dijan Vukojevic och räddade laget kvar i Allsvenskan med sina mål. I år har han inte gått att känna igen. Om Degerfors inte ska åka ut behöver man hitta nyförvärv som spetsar till den här truppen.
Halmstad-Häcken 0–2
Halmstad fortsätter att gå tung och inden här omgången blev det förlust på hemmaplan mot Häcken.
Den första halvleken bjöd inte på någon större underhållning. Båda lagen hade svårt att spela fram till heta målchanser. Halvlekens bästa möjligheter skapades av Häcken. Den första när Halmstad gick bort sig i defensiven och Häcken fick chanser att ställa om. Bollen kom till Adrian Svanbäck som avslutade strax över.
I den 21:a minuten blev vi påminda om varför Halmstad är ett bottenlag. Häcken anföll på sin högersida. Halmstad klev upp i rygg på Mikkel Rygaard med backen Rami Kaib. Samtidigt tog Häckens Abdoulaye Doumbia löpning bakom. Halmstads ytter Hussein Carneil följde inte med i löpningen. Sen tappade man markeringen först till Adrian Svanbäck som fick bollen. Sedan fick Julius Lindberg stå helt fri sju-åtta meter från målet. Trots det fick han inte avslutet på mål.
Det var lågt tempo från båda lagen i den första halvleken och det var mycket riskminimering som vi fick se. Det förvånande lite med tanke på att ytor hos båda lagen fanns att anfalla på.
Halmstad lämnade en del ytor bakom sitt backlinje men Häckens mittfältare var allt för rädda för att slå bollarna mot löpande Gustav Lindgren. Lindgren löpte bakom under inledningen av den första halvleken i hopp av att öppna ytorna när Halmstad mittbackar var tvungna att följa med honom i djupet. När bollarna inte kom kunder Halmstads mittbackar stå kvar.
Halmstad offensivt hade några bra anfall men spetsen i sista tredje delen saknades.
Direkt i inledningen av den andra halvleken skapade Halmstad en bra möjlighet. Ett inlägg nådde fram till Omar Faraj som nickade men målvakten räddade.
I den 49:e minuten tog Häcken ledningen och för andra gången i den här matchen fick vi se varför Halmstad ligger där dem ligger. Häcken ytterback Olle Samuelsson tog sig enkelt förbi Oliver Kapsimalis. Samuelsson spelade bollen centralt till Lindgren. Två Halmstad mittbackar gick mot Lindgren som släppte bollen till Mikkel Rygaard som tog sig in i straffområdet. Halmstad ytterback André Boman kom på efterkälken och Ryggard spelade in bollen framför mål. Båda Halmstads mittbackar blev bolltittande och Lindgren kunde från nära håll stöta in ledningsmålet.
Halmstads försvarsspel i det här läget är under all kritik. Det gick inte speciellt fort men spelarna måste ta upp markeringen och måste jobba till situationen är över. I det här fallet var även Joel Aliasnsson nära Lindgren när han löpte mot målet, man Aliasson struntade i att löpa med Lindgren utan hoppades att mittbackarna skulle ta markeringen.
I den 57:e minuten ökade Häcken på till 2-0. Det var återigen ett dåligt försvarsspel av Halmstad som föregicks målet. Först gick man bort dig på offensiv planhalva när man gick upp i press. Häcken spelade sig enkelt förbi och Rygaard som fick bollen på mittplan. Han slog bollen på djupet mot Doumbia som direkt spelade till Lindgren som kom före Boman och placerade in 2–0.
Häcken vinner den här matchen men imponerade inte spelmässigt måste jag säga. Halmstad var riktigt dåliga i den här matchen. När Stuart Baxter tog över så tyckte jag att HBK fick energi i sitt spel. Men i den här matchen fanns det ingenting. Det var ett tamt lag som inte satt ihop. Det var spelare som gick i press en och en och dessutom joggade man mer eller mindre.
Ska detta Halmstad klara sig kvar så behöver alla spelare komma upp i två nivåer till tycke jag.
Elfsborg-SIrius 1–3
Sirius fortsätter att vara obesegrade i årets Allsvenskan. I den här omgången såg det som att laget skulle tappa poäng men när domaren blåste av matchen stod Sirius som segrare.
I den sjätte minuten skapade första farlighet. Sirius anföll på sin vänstersidan och Elfsborg gick ut med fyra man på den sistan. Isak Bjerkebo spelade in bollen centralt till Melker Heier som avslutade från distans strax utanför.
Det var mycket Sirius under första tio minuterna. Elfsborg hade svårt att spela sig igenom Sirius press på mitten. Sirius var hetare och vann de flesta duellerna.
Efter tio minuter började Elfsborg äta sig in i matchen och hade lite mer bollinnehav. Elfsborg byggde sitt spel med Sebastian Holmén och Thomas Isherwood som centrala mittbackar. Niklas Hult och Rasmus Wikström höll bredden på varsin kant. Det intressanta här är när Elfsborg anföll på sin högerkant och Wikström hade bollen, då sökte sig Julius Beck In centralt och försökte hitta ytan mellan Sirius mittfältare och mittbackarna. Samtidigt höll Momoh Kamara bredden till höger. Oftast hade Elfsborg numerära övertag på den sidan, men lyckades inte utnyttja det fullt ut.
I den 19:e minuten tog sig Sirius igenom med lite tur när bollen till slut hittade ut till Samuel Adindu, som lyfte bollen in i straffområdet. Wikström hamnade fel och drog ner Robbie Ure. Domaren pekade på straff.
Bjerkebo slog en dålig straff som Isak Petersson gick rätt på och räddade.
Bortsett från sista tio minuterna av halvleken så var Sirius klart det bättre laget, men långt ifrån perfekt. Jag tycker att det var svagt av Elfsborg att inte utnyttja ytorna som Sirius faktiskt lämnade.
Om vi börjar med det uppställda försvarsspelet från Sirius så fanns det ytor bakom de två defensiva mittfältare. Elfsborg gick inte alls dessa ytorna, man vågade inte passa för att inte tappa bollen. Andra ytorna som Sirius bjöd på var när laget gick i det höga pressen. Då fanns det ytorna bakom tre backar som blev kvar. I början försökte Elfsborg slå några längre bollar men kvalité var inte där.
Elfsborg svaga större delen av den första halvleken. När man gick till anfall låg man allt för långt ifrån varandra vilket gjorde när man tappade bollen så hade man svårt att vinna tillbaka den direkt.
Elfsborg inledde den andra halvleken men högre press i defensiven men det öppnade stora ytor i försvaret och Sirius var nära att rinna igenom. Snabbt insåg Elfsborgs bänk faran och valde att dra tillbaka laget. Det ledde att det blev varken eller. Elfsborg gick i press en och en, medan när Sirius pressade så gjorde man med flera spelare samtidigt.
En annan klar skillnad även i den andra halvleken var anfallsspelet. Sirius med Ure hade hot i djupledsspelet, samtidigt även en uppspelspunkt när det behövdes. Dessutom hade Sirius utöver det även ett fungerande kantspel med Bjerkebo.
Elfsborgs anfallare och då syftar jag mest på Fredrik Ihler erbjöd inte samma kvalité. Vi ska komma ihåg att han bar Elfsborg anfallspel förra året. I år har han inte alls kommit upp i nivå.
Trots att Sirius var det bättre laget spelmässigt så skapade laget få klara målchanser fram till 75:e minuten. Anfallet slutade för det mesta att Elfsborg försvaret blockade eller fick en tå i sista stund. Det ska även sägas att en del inspel och inlägg var slarvigt slagna.
I den 76:e minuten svarade Elfsborgs Kamara för en fin prestation när han kom igenom och avslutade strax utanför.
I den 82:a minuten hamnade Isak Petersson helt fel när han skulle boxa undan en hörna. Istället Mohamed Soumah nicka in ledningsmålet. Det är alltid lätt att vara efterklok, men här får man inte göra den här typen av misstag. Det var faktiskt ett läge där matchen stod och vägde och då kan man inte som målvakt gå ut och hänga tvätt.
Två minuter senare bjöd Elfsborg på 2-0. Först när man tappade bollen på offensiv planhalva och jobbade inte hem. Sedan när Bjerkebo enkelt promenerade in i straffområdet och avslutade. Men bjudningen slutade inte där. Petersson släppte en billig retur på Bjerkebos avslut. Ure kunde helt ostört nå fram till returen och rulla in 2–0.
Lite nerv blev det ändå i den här matchen. Med två minuter kvar reducerade Elfsborg. Efter en rörigt situation försökte Crusnell rensa bollen men inte bättre än att han skickade in den i det egna målet.
I den 90 :e minuten tappade Sebastian Holmén fotfäste när han skulle spela bollen framåt. Ure fick därmed friläge och gjorde inga misstag när han punkterade den här matchen.
Kalmar FF-Malmö FF 2–2
Kalmar fortsätter att plocka poäng på hemmaplan. Mot Malmö FF blev det 2-2 där en Kalmar seger hade inte heller varit orättvis.
Vi fick se intensiva första tio minuterna där båda lagen spelade med högpress men det Malmö var lite aggressivare inledningsvis och hade fler bollviner på offensiv planhalva.
Annars var det två lag som byggde sitt spel på likadant sätt. Det vill säga med två mittbackar och där så kallade sexan gick ner och hjälpte till. Båda lagen hade sin ytterbackar högt upp och båda lagens yttrar sökte sig centralt och sökte ytorna mellan mittbackarna och ytterbackarna.
Det som skiljde lagen åt är att Malmö varierade sitt spel genom centrala mittfältet med att söka djupledsbollar bakom Kalmars backlinje. Kalmar i sin tur var mer centrerade när man gick till anfall.
Det var Kalmar som tog ledningen i den här matchen efter svagt försvarsspel av Malmö.
Efter målet började Malmö spela allt mer centralt och där hade Kalmar bra kontroll. I den 30:e minuten kvitterade Malmö och målet kom lite från ingenstans.
Kalmar replikerade omgående och därefter tappade Malmö konceptet. Malmö tappade en hel del bollar på mitten och när man tappade bollen fanns det stora ytor för Kalmar att kontra på. Det utnyttjade man två gånger i den första halvleken.
Kalmar var bra defensivt där man flyttade laget snabbt och kom snabbt upp i press när Malmö kom på offensiv planhalva.
Man kan ifrågasatta vad Malmö förväntade sig av den här matchen för det kändes inte som att man förväntade sig ett lågtstående och kompakt Kalmar. För när man möter den här typen av motstånd måste man ha rörelse och man måste vara noggrann med bollen. Det var inte Malmö i den första halvleken.
Passivt Malmö under första tio minuter i den andra halvleken. Kalmar tog över bollinnehavet och hotade några gånger men klara målchanser uteblev. Malmö som sagt passiva både i defensiven och offensiven. Defensivt saknades aggressivitet i presspelet och när man gick till anfall gick det allt för långsamt. Det blev mycket spel i sidled och på närmsta spelare. Just den matchbilden hade Kalmar ingenting emot.
Runt 57-minuten började Malmö öka bolltempo. Det blev aggressivare Malmö på mitten och det man kom runt på kanterna och börja pumpa in inlägg mot Botheim.
I den 63:e minuten kom Adrian Skogmar runt på kanten. Han spelade in i straffområdet till Haksabanovic som höll i bollen. Kalmar förväntade sig nog inlägg, men Haksabanovic spelade Skogmar som tog löpning centralt in i straffområdet. Kalmar kom inte upp i press och Skogmar placerade in kvitteringen.
I den 71.a minuten var Kalmar nära att ta ledningen när Rosenqvist sköt straffområdetsgräns. Johan Dahlin svarade för en fantastiskt räddning. Strax efter hade Rosenqvist en styrning på ett inspel som gick strax utanför.
Båda lagen skapade ett par möjlighet för att avgöra där Kalmar var närmast ett seger men matchen slutade oavgjort.
Örgryte-Djurgården 0–0
Örgryte svarade för en bra insats när laget spelade 0-0 på hemmaplan mot Djurgården.
Örgryte var det bättre laget i den första halvleken mot ett Djurgården som såg tama ut.
I den fjärde minuten skapade Örgryte en fin möjlighet. Efter fint spel på vänstersidan kom ett inlägg som Adam Andersson fick stå och nicka helt omarkerad. Dock lyckades han inte få något kraft i nicken som gick rakt på målvakten. Men här vill jag sätta frågetecken kring Djurgårdens försvarsspel och framförallt Oskar Fallenius som tillät Andersson springa från ca 40-meter in i straffområdet.
Under första tio minuterna hade Djurgården ganska enkelt att spela sig fram till Örgrytes straffområdet men där tog det stopp. Örgryte hade problem att få till sitt presspel där Djurgården spelade på få bolltouch.
I den 14:e minuten skapade Örgryte en fin möjlighet när Djurgårdens försvar gick bort sig på egen planhalva. Noah Christoffersson kom igenom, men Jakob Rinne var snabbt ute och räddade.
Strax därefter hotade Örgryte igen. Den här gången nickade Christoffersson ett inlägg strax över.
Örgryte var det bättre laget i den första halvleken. Det var ÖIS som visade offensiv vilja när man hade bollen. Djurgården i sin tur hade svårt att få igång sitt passningsspel. Dessutom deras centrala mittfältare tog inga risker. När Örgryte lyfte upp spelet och pressade högre upp fanns det ytor bakom backlinje, men några Djupledsbollar från Djurgården kom inte.
Örgryte gjorde det bra defensivt. Man höll ihop laget och stängde ytorna centralt där Djurgården envisades att spela.
Även i det andra halvleken var det Örgryte som drev matchen och med tanke på att matchen slutade 0-0 bör ÖIS vara missnöjda med att man inte plockade alla tre poäng.
Djurgården åt andra sidan är lite av en gåta under den här säsongen. När man börjar tro att laget hittat stabilitet så kommer en sådant prestation som i den här matchen och då är man tillbaka på spår ett. Jag vill inte ta något från Örgryte i den här matchen men det kändes som att spelarna i Djurgården underskattade ÖIS. Allsvenskan är så pass jämn att man inte kan gå ut och tro att man ska vinna matcher utan att ge 110%.
About the Author
