Det var ett bra tag som jag skrev om Allsvenskan. En del undrade om jag slutat titta på Allsvenskan. Svaret är nej, men sedan Telia/cMore fått rättigheter att visa matcherna från Discovery har vi som haft Allsvenskan hos Discovery via Telia fått sämre villkor.
Tidigare har jag kunnat se matcherna i efterhand när det passat mig. Efter att Telia/cMore fått rättigheterna så har mitt konto hos Discovery ändrats. Jag kan se matcherna hos Telia/cMore men bara 24 timmar framåt efter slutsignalen.
Det har gjort att jag inte kunnat se alla matcher och så kommer det bli framöver. Att betala 349:- extra till Discovery för att kunna se matcherna i efterhand är inte ett alternativ.
I söndags åkte jag till ”Nya Söderstadion” för att se mitt Hammarby ta emot Kalmar FF. Resan upp till huvudstaden präglades av förseningar men 40 minuter innan avspark var jag på plats.
Jag fick se ett Hammarby som fortsatte på samma spår som från matchen mot Sirius i omgången innan. Tränaren Marti Cifuentes har släppt på sina principer hur han vill spela fotboll. Istället har man insett att det gäller att ta poäng.
Efter uppehållet har Hammarby blivit mer rakare i sitt spel. Det rullas inte lika mycket boll i sidled som fallet var innan. Samtidigt så har Nahir Besara sett bättre ut och när han är bra då är Bajen bra.
En annan som steppat upp är Jusef Erabi som håller på att växa ut till den anfallare som Hammarby saknat. Under våren har Erabi fått börja på bänken men han har tagit det på rätt sätt.
Hammarby var klart det bättre laget i den första halvleken. Man hade gjort läxan och valde att vara kompakta i sitt presspel som var centrerat. Bajen släppte medvetet kanterna där man lät Kalmar anfalla. När Kalmar kom till inläggslägen då nickades bollarna bort från Hammarbys straffområdet.
Kalmar skapade en farlighet i den första halvleken och det på en fast situation, där Hammarby tappade markeringen på Mileta Rajović vars nick räddade Oliver Dovin.
Kalmar hade en del spelare borta i den här matchen vilket gjorde att Simon Skrabb fick återigen spela som en ”sexa”.
Alper Demirol fick förtroende i Hammarby då Loret Sadiku fick börja på bänken. I ”sexa” rollen var Demirol riktigt bra och det var han som bröt Kalmars uppspel vid ledningsmålet. Kalmar hängde inte med i den defensiva omställningen. Demirol hittade till Besara som spelade fram Erabi. Erabi vände och avslutade och 1-0 var ett faktum.
En annan sak som Hammarby har hittat rätt i är bättre samarbete eller vad man nu ska kalla det mellan Edwin Kurtulus och Viktor Đukanović. Flera gånger i den första halvleken vände Hammarby spelet från höger till vänstersidan. 2-0-målet kom just efter en sådan vändning. Đukanović fick dock hjälp på vägen i form av en fin löpning från Simon Strand som lurade med sig Lindhal vilket i sin tur öppnade ytan för Đukanović.
I den andra halvleken lyckades Kalmar sätta högre press på Hammarby som stundtals tappade enkla bollar på egen planhalva, vilket ledde att Kalmar kunde trycka tillbaka Hammarby. Det ska dock sägas att Kalmar hade svårt att skapa riktigt heta målchanser. Det var istället Hammarby som via sin rakare spel skapade en del farligheter och var nära vid flera tillfällen att punktera den här matchen.
I den 56:e minuten spelade slog Besara en lysande passning till Đukanović som avslutade strax utanför.
Istället för 3-0 så hittade Kalmar en reducering. Hammarby tappade bollen på egen planhalva och Rajović spelade fram inhopparen Noah Shamoun som kom fri med Dovin och placerade in reduceringen.
Efter det var Kalmar ytterst nära en kvittering när Skrabb höll på att skjuta sönder målramen. Mittfältaren fick på en drömträff och bollen dundrande i undersidan av ribban.
Efter det återtog Hammarby kontrollen på matchen igen och på stopptid kunde man punktera den här matchen. Därmed tog Hammarby för första gången den här säsongen två raka segrar.
Under måndagen spelades två andra intressanta matcher. Den första i Varberg där hemmalaget drabbade samman med AIK i bottenstriden. Att det var ett viktigt möte kunde man se på spelet i den första halvleken. Bortsett från första fem minuterna då AIK gick framåt och skapade en farlig målchans, fick vi se två försiktiga lag som inte vågade slå chanspassningar, två lag som hellre spelade på säkerhet och inte ville bjuda på något gratis.
Den första halvleken bjöd även på en hel del frisparkar där Varberg stundtals spelade på gränsen till fult. Det var dock tre spelare som stack ut i den här matchen. Tre spelare som inte var tyngda av stundens allvar. Det var AIK:s Dino Beširević, Anton Saletros och även Rui Modesto. Alla tre vågade flytta bollen framåt och ta lite risker.
Det var just Modesto som med ett fint inlägg hittade fram till Beširević i början av matchen. Beširevićs kostspark träffade ribban.
Varberg kom till den här matchen efter blytung seger mot IFK Göteborg i omgången innan. I den matchen kunde man se att Varberg ville spela fotboll. Även mot AIK hade laget en fin period där man höll i bollen men det saknades spets framåt.
I slutet av den första halvleken gjorde AIK två mål. I den 37:e minuten slog Saletros en frispark som Varberg försvaret inte fick undan. Istället hittade Sotirios Papagiannopoulos rätt och gav AIK ledningen.
På stopptid kom även 2-0. Seletros slog en hörna efter marken. Varberg tappade markeringen helt på Mads Thychosen som placerade in 2-0.
I den andra halvleken fick vi inte se någon skönlir. Varberg precis som i den första halvleken hade svårt att komma till klara målchanser, samtidigt som AIK valde att bevaka sin ledning. Trots att Varberg reducerade i slutet av matchen kändes det aldrig riktigt nära en kvittering.
AIK har nu två segrar efter uppehållet men jag tycker inte att det ser speciellt mycket bättre ut med nya tränare. Att man har värvat Seletros och Beširević kan mycket väl vara AIK:s räddning den här säsongen.
Den andra matchen var toppmötet mellan Djurgården och Malmö. Det var lite av sista chansen för Djurgården att på allvar blanda sig i toppstriden.
Djurgården hade gjort hemläxan inför den här matchen. På ett effektivt sätt lyckades man plocka bort Malmös innermittfält. Varken Sergio Penã eller Otto Rosengren tilläts få några ytor.
Joel Asoro, Oliver Berg och Oskar Fallenius ställde till stora problem för Malmö i uppspelsfasen.
I den 10:e minuten förlorade Malmö duellen på mitten och Djurgården ställde om. Rasmus Schüller bände snyggt spelet på Piotr Johansson som skarvade den till Berg. Berg i sin tur hittade Oskar Fallenius som rakade in ledningsmålet.
Malmö och Henrik Rydström kan inte varit nöjda med försvarsspelet av både Penã men framförallt av Rosengren som borde ha plockat upp Fallenius löpning på ett mycket bättre sätt.
Djurgården var det bättre laget i den första halvleken. Schüller var lysande på mitten där han fick styra och ställa lite hur han ville.
Malmö hade svårt att komma ur hemmalagets press och hotade egentligen bara en gång under den första halvleken. Sebastian Nanasi spelade in bollen till Isaac Kiese Thelin som avslutade men Jacob Widell Zetterstrom räddade.
Med tanke på vilka lägen Djurgården skapade under den första halvleken så borde Malmö varit nöjda att det var bara ett målsunderläge efter första akten.
Malmö kom ut med bättre energi i början av den andra halvleken. Rydström ändrade även taktiken och gjorde lite som Djurgården i den första halvleken. Han drog ner Kiese Thelin och flyttade högre upp Sören Rieks. På så sätt lyckades man stänga passningsvägarna till Schüller.
Under 15-20 minuter i den andra halvleken kändes det som att ett kvitteringsmål skulle komma när som helst. Dock kom Malmö av sig efter att Haris Radetinac och Joseph Ceesay skallat ihop, där den sistnämnda fick lämna matchen.
Efter det kontrollerade Djurgården händelserna och Malmö hotade aldrig.
Halva Allsvenskan är nu spelat med undantag att några lag hunnit spela 16-matcher.
Efter 15-omgångar kan vi konstatera att guldstriden i nuläget består av tre lag. Djurgården är med strax bakom och jag utesluter inte att Djurgården kommer att på allvar blanda sig i guldstriden. Inte minst vid en seger i den kommande omgången då man möter Elfsborg.
Just Elfsborg är jag mäktat imponerad av vilket jag varit inne på i mina tidigare inlägg. Man får inte glömma att efter våren förra säsongen var det många som skrek på Thelins avgång. Elfsborgs styrelse och sportchef trodde på Thelin vilket gav resultat. Först avslutade man förra säsongen starkt och har hittills bara byggt vidare på det.
Ett annat lag som överraskad är Halmstad som ligger på en fin femte plats. Det intressanta är att HBK har minus målskillnad. Det ska dock sägas att det beror på förlusten mot Elfsborg med 1-6. Det som är ännu mer intressant att laget tagit i snitt fler poäng på borta än på hemmaplan.
Stora besvikelse hittills har självklart AIK och IFK Göteborg varit. AIK har efter uppehållet plockat poäng men för IFK Göteborg ser det nattsvart ut.