Det är tuffa och frustrerade tider

Det var väldigt länge sedan som jag skrev något på bloggen. Anledningen är att jag inte haft luft att skriva. Jag återkommer till det längre ner. 

Ni som följt mina bloggar genom året vet att jag alltid varit ärlig och öppen och det ska jag vara även nu. Det är med stora suckar som jag känner att jag behöver skriva av mig lite. Ni kan kalla det nån form av terapi. Som sagt när jag började skriva blogg handlade då om mitt mående efter seperationen. Då kunde ni följa min resa genom en svår tid. 

Den här gången kommer jag inte att besvära er med inlägg varje dag om läget. Jag kommer bara att skriva av mig lite i det här inlägget. 

När det gäller fotboll så har jag inte skrivit något och det beror mest på att jag inte ser matcherna på plats och när man inte gör det så är det svårt att ge en ärlig analys av matcherna. Det jag kan konstatera är att ÅFF gjort en kanon säsong och hur det än går i dem sista matcherna så ska vi vara nöjda. Jag återkommer till det i ett annat inlägg längre fram. 

För snart två år sedan tog jag och min sambo över gamla YuniQ. Första halvåret gick knackigt i och med att vi inte hade alkoholtillstånd från början. Det gick fyra-fem månader innan vi fick det och en då svår tid var över. Våra luncher började gå bättre och bättre och trubadurkvällar började sätta sig. Folk såg fram emot sista helgen varje månad för att komma och festa tillsammans. 

När vi öppnade visste jag att det skulle ta tid att bygga upp verksamheten. Jag visste att många i Åtvidaberg skulle säga ”Den idioten kan inte laga mat”. Jag är dock en sån person som vill bevisa för mig och för andra att jag kan. Samma sak sades om mig när jag började inom ÅFF. Än idag finns det så klart folk som tycker att jag var en idiot, men många i det här landet vet vad jag gjorde och var ÅFF befanns sig när det gäller media. 

Det jag skriver nu handlar även min sambo till en viss del. Vi lärde oss att laga thai-mat från grunden och kunderna som kom och kommer tycker att det är bra mat. Vår policy har varit att alltid använda oss av färska råvaror och aldrig fuska med maten. Självklart gör man misstag och alla tallrikar som kommer ut är inte perfekta. Men ingen är perfekt. 

Som sagt saker och ting började rulla på och vi trivdes som fisken i vatten. Det är kul att jobba när det finns kunder och man stressar, springer och det är tempo. 

Det fina perioden är över sedan Covid-19 slog till mot världen. Idag kämpar vi för att överleva. Det har blivit mindre och mindre kunder och inte på grund av att vi serverar dåligt mat, utan för att folk är rädda. När Covid-19 bröt ut i våras var jag dock övertygad om att vi skulle överleva om skiten inte höll på hur länge som helst. Under sommaren hade vi det okej med folk som gick ut, åt mat, drack några bärs och umgicks med varandra. 

Nu befinner vi oss mitt i det som politikerna kallar ”andra vågen” och det gäller att rädda liv. Folk uppmanas att inte besöka restauranger mm för att vi ska trycka tillbaka smittan. Jag kan inget annat än att hålla med om att vi måste göra det, men det som frustrerar mig är att regeringen fortfarande inte ger tydliga svar.

Företag som tappat mer än 50% av sin omsättning kan ansöka om omställningsstöd. Jättebra, men hur länge räcker dem pengarna. Det kanske räcker att täcka dem fasta kostnaderna i två månader. Vad ska vi göra sen? 

Idag sades på en pressträff att restauranger är riskområden och att folk inte ska gå dit. Okej, men då tycker jag att regeringen ska stänga ner alla pizzerior, restauranger mm och stå för notan. Annars kommer många att gå i konkurs. 

I två-tre veckor har jag gått och funderat på vad man kan göra för öka omsättningen. Det finns alternativ, exempelvis att köra ut mat, att uppmana våra kunder att ta med sig maten. Men det blir en moment 22! Jag tror att många är rädda för sin egen ekonomi. Många går och funderar på om de har jobbet kvar nästa vecka?. Jag läste att vanliga mataffärer tappar också kunder. Som sagt vi befinner oss i en ond cirkel som är svårt att komma ur ifrån. 

För min egen del funderar jag varje dag vad man ska göra. Det har lett till att jag går till säng med huvudvärk och vaknar med huvudvärk. Ett tag trodde jag själv att kan kanske fått Covid-19, men självklart har jag inte det. Jag har hela mitt liv haft bra psyke och alltid hittat lösningar på mina problem. Just nu står jag maktlös och bara hoppas. Jag hoppas att folk ringer och beställer mat. Jag hoppas att vi tillsammans kan trycka tillbaka smittat och inom en snart framtid allt återgår till det normala. 

När vi för fem-sex veckor sedan började med buffé på fredagar och lördagar och det var mer eller mindre fullt trodde jag att det var på väg att vända. Dock har vi alla följt det senaste besked från myndigheterna. Det som sägs är mer eller mindre om du går till restaurang eller tar en fika på stan kommer du att få Covid-19. Jag förstår myndigheterna att dem måste säga så för att vi ska kunna trycka tillbaka smittan, men jag efterlyser från regeringen hjälp. Regeringen borde gå in och betala för fasta kostnader och på så sätt direkt hjälpa små företagen som oss i den här fallet. 

Just nu är jag frustrerad för jag inte hittar någon lösning på problem som vi har när det gäller det ekonomiska. Samtidigt hoppas jag att vi ska kunna överleva för det är förbannat kul att leverera mat till folk, och få tillbaka tomma tallrikar och ord ”Jag trodde inte att du kunde laga så god mat”. 

Jag lär säker återkomma i samma ämne. Tack för att du läste och samtidigt ber jag om ursäkt att detta inlägg är av det negativa sorten, men jag kände att jag behövde skriva av mig lite. 

Ta hand om varandra för det är hård värld vi lever i.