av När ett lag förlorar med 0-6 så finns det inte mycket positivt att hitta. Men Åtvidabergs insats mot Ariana FC var det inte så dåligt som resultatet visade.
Om vi börjar att bryta ner den här matchen så väljer jag att börja i slutet. Där vi släpper in tre mål sista fem minuterna. Där tycker att alla fotbollspelare bör visa stolthet och även när matchen är totalt körd så måste man se till att hålla ner siffrorna.
Ser vi på den första halvleken så var tempo relativt lågt där Ariana inledde piggast. Dock skapade man inte några heta målchanser. Det som skapades var ett par distansskott. I övrigt tycker jag vi håller ihop försvarsspelet på ett bra sätt. När matchen väl satt sig så började vi pressa högre upp i banan och vi hade en period i den första halvleken där vi tryckte ner hemmalaget. Dessutom var José Bonilla ett hårstrå ifrån att nicka in 1-0.
Hade vi gjort mål där och då hade den här jämna matchen vägt över till vår fördel. Istället åkte vi på baklängesmål i slutet av den första halvleken. Det var ett så kallat onödigt mål där vi inte jobbade tillräckligt resolut i vårt straffområdet.
Sammanfattningsvis så var den första halvleken jämn. Om man ska vara kritiskt så kanske borde vi utnyttjat Benjamin Tannus och Erik Grandelius mer när det kommer till våra uppspel.
Inledningen av den andra halvleken såg i mångt och mycket ut som den första. Ariana hade lite lägre utgångsläge i defensiven och det var naturligt med tanke på att de ledde matchen.
Många menar att matcherna avgörs på den sista tredje delen. Jag håller med till en visst del men jag tycker att mittfältet är minst lika viktigt. Det var här som vi brast vid både 2-0 och 3-0.
Vid 2-0-målet så förlorade duellen på mitten. Habib Askar gick bort sig när han skulle chansbryta uppspelet. Genom en enkel passning slog Ariana ut sex av våra spelare på mitten. Hemjobbet från mittfältarna hade mer att önska i det här läget. Men trots det så hade våra backar koll på sina motståndare. Fram till nästa individuella misstag kom. Muhammad Ahmadi valde plötsligt att släppa sin spelare som kom in framför Hugo Claesson och satte dit 2-0.
Även vid 3-0 brister vi i hemjobbet. Efter en förlorad duell på offensiv planhalva är vi för passiva när vi skulle ställa om defensivt. Benjamin Tannus och Kevin Johansson förväntade sig att backlinjen skulle lösa problemet med skytten som avancerade helt ostört mot vårt straffområde. Även backlinjen agerade passivt där Carl Thulin borde ha gått upp i press. Istället valde man att avvakta och Ariana spelare fick en drömträff.
Det är givetvis lätt för mig att sitta i soffan och kritisera vissa saker men samtidigt bortsett från dessa individuella misstag så finns det en del positiva saker att ta med sig från den här matchen.
Självklart går det sedan inte att försvara det som hände i slutet. Spelarna borde ha visat stolthet och sett till att sista tre målen inte kom. Man kan inte agera så pass tamt och viljelöst som vi gjorde under sista tio minuterna.
Hösten har börjat på sämsta tänkbara sätt och nu står vi vid ett vägskäl. Spelarna har två möjligheter. Den första är att vika ner sig totalt, tycka synd om sig själva och gå under. Den andra är att knyta ihop näven i fickan och dra åt samma håll. Samma håll som vi gjorde i början av den här säsongen när vi tog extra löpningar, när vi täckte upp för varandra. Det är nu som karaktär och klubbkänslan sätts på prov.
