av Det återstår 11-omgångar av årets Allsvenskan och vi kan konstatera att det kommer bli tre lag som gör upp om guldet. Djurgården som förlorade mot Göteborg är borta från den striden.
Här kommer lite tankar och analyser från matcherna jag sett i den 19:e omgången.
Man kunde känna doften av ångest hemma i soffan när AIK tog emot Brommapojkarna.
Det var ett AIK som började piggt utan att för den delen skapa några riktigt heta målchanser.
När Brommapojkarna skapade en bra möjlighet i den nionde minuten tvingades Kristoffer Nordfeldt till en kanon räddning.
Det var starten på en riktigt dålig AIK-period. Det var främst på mitten som Brommapojkarna dominerade. AIK-tränaren Henning Berg valde att börja med Bilal Hussein på kanten. Det gjorde att Anton Selétros och Jimmy Durmaz blev underbemannade på mittfältet där Brommapojkarna vann dem flesta bollar.
AIK uppträdde nervöst så fort bollarna kom in i straffområdet. Just ett sådant nervöst agerande ledde till Brommapojkarnas ledningsmål. Efter ett inlägg nickade Erick Otieno till Alexander Jensen som spelade fram Alexander Johansson som rakade in 1-0. Men trots att Otieno nickade bollen fel hade AIK kunnat undvika baklängesmål om Mads Thychosen hade tagit markering på målskytten.
Faktum är att Thychosen har nu kostar AIK två baklängesmål i två raka matcher. Efter det insläppta målet samlade sig AIK spelarna och justeringen på mitten där Selétros hittade ytan gav resultat. AIK avslutade halvleken bättre och kvitteringen kom bara minuterna innan halvtidsvilan.
Selétros slog ett fint inlägg över Jensen i Brommapojkarna och bakom dök Otieno upp och nickade in 1-1.
I den andra halvleken fortsatte AIK att ha problem på mitten. Brommapojkarnas Samuel Leach Holm fick göra lite som han ville. Med fyra minuter kvar av matchen var det just Leach Holm som slog ett inlägg. Den nådde fram till Torbjörn Heggem som nickade på AIK:s Omar Faraj och in i mål.
Faraj fick dock revansch minuten senare när han nickade in 2-2 på Otienos nick.
Jag blir dock inte riktigt klok på detta AIK. Efter att Berg tog över tyckte jag att AIK så bättre ut. Man kunde se linjerna i spelet. Men i de senaste omgångarna tycker jag att AIK blivit sämre och sämre för varje match. Jämför man AIK med övriga botten lagen så är det nog bara Varberg som är sämre just nu. Imponerande dock att över 24.000 kom till den här matchen.
Undertecknad var på plats när Hammarby besegrade Elfsborg. Det var relativt underhållande första halvlek med två bollskickliga lag och där båda lagen hade svårt att etablera presspel.
Det var annars två lag som spelmässigt påminde om varandra. Båda lagen använde sig av raka bollar och även diagonala spelvändningar.
Efter 35-minuter hettade det till. Först slog Nahir Besara en frispark som Nathaniel Adjei nickade tätt utanför. Direkt efter skapade Elfsborg ett jätte läge när Jeppe Okkels kom igenom men Oliver Dovin gjorde en fin räddning.
I anfallet efter tog Hammarby ledningen. Besara slog en fin passning bakom Elfsborgs backlinjen där Adi Nalić löpte sig fri och chippade in bollen över målvakten.
I den andra halvleken fick vi se ett kompakt Hammarby försvar där Elfsborg hade svårt att komma till målchanser. Det blev även mer fysiskt spel vilket passade Hammarby klart bättre.
I övrigt var det chansfattig i den andra halvleken. Efter bytet av formation så tycker jag att Hammarby ser bättre ut. Elfsborg i sin tur gjorde ingen dålig match men det är tydligt att man trivs bäst när man får kontra.
IFK Göteborg tog tre blytunga poäng mot ett Djurgården som svarade för en slätstruken insats.
Göteborg inledde med aggressivitet och intensitet där Djurgården inte hade mycket att sätta emot. Det var bara storspel från Jacob Widell Zetterström som höll Djurgården kvar i den här matchen.
När sedan Djurgården tog ledningen i lagets första etablerade anfall så trodde jag att Göteborg skulle rasa samman. Så blev det inte, Göteborg fortsatte att trumma på utan att för den delen skapa någon het målchans. Djurgården i sin tur tappade många bollar på mitten och laget fick aldrig någon rytm i sitt anfallspel.
Den andra halvleken var något bättre från Djurgårdens sida. Man började spela mer fysiskt och på så sätt tog man udden av IFK Göteborg.
Den andra halvleken stod och vägde och det såg länge ut som att Göteborg skulle kamma noll poäng i egen här matchen men så kom vändningen i slutet.
Halmstad börjar på allvar dras in i bottenstriden efter förlusten mot Norrköping. Det var dock en jämn match som vi fick se. Norrköping spelade tajt på mitten och Halmstad hade problem att komma till farliga lägen.
Dock lyckades man ta ledningen när Norrköping tappade markeringen på Amir Al-Ammari. Efter en halvtimme spel bjöd Halmstad Norrköping på två mål.
Efter ett inkast förlorade Halmstad flera dueller inne i straffområdet och trots att man var samlad så lät man Vito Hammershoy-Mistrati skjuta in kvitteringen.
Även vid Norrköpings ledningsmål var Halmstad försvaret samlade men allt för passiva.
Den andra halvleken bjöd inte på någon större underhållning. Norrköping bevakade sin ledning medan Halmstad saknade fart och kreativitet för att komma igenom centralt. Istället försökte man komma runt på kanterna. Laget slog en del inlägg men det kändes som att man inte trodde riktigt på det. Norrköping hade inga större problem med att kontrollera matchen och vann till slut med 3-1.
Malmö hade chansen att knappa in på toppen i sitt möte med Mjällby på bortaplan. Malmö började matchen klart bäst och hittade fram till två-tre kvalificerade målchanser.
Mjällby korrigerade sitt försvarsspel där man valde att stänga Taha Ali och dessutom började man spela fysiskt och hela tiden på gränsen till fult. Den taktiken passade inte Malmö som blev frustrerade.
I den 33:e minuten tog Mjällby ledningen efter tafatt försvarsspel av Malmö.
Malmö var uddlöst och viljelöst tycker jag. Det var många spelare som väntade på att någon annan skulle göra jobbet. Det blev stillastående i anfallsspelet där Mjällby gjorde det trångt men där Malmö saknade rörelse. Taha Ali och Sebastian Nanasi försökte men när resterande av spelarna står still så är det inte enkelt att skapa målchanser.
Efter matchen var det många som pratade om siffror och att Malmö var överlägsna i allt. Det Mjällby har överlägset i var närkampsspelet där man vann närkamperna, där man trampade på hälarna så där lagom fult. Mjällby spelarna offrade sig för varandra och på det vann man matchen.
Det var lagets 100:e seger i Allsvenskan.
Sista matchen jag såg i den här omgången var IFK Värnamo som förlorade mot Degerfors.
Det var en match där Värnamo hade mycket boll i inledningen men det saknades fart och rörelse i anfallsspelet. Degerfors kunde ganska enkelt flytta lagdelarna och kontrollera matchen.
I och med dåligt tempo så tappade Värnamo bollar vid Degerfors straffområdet. Degerfors hade ytor att ställa om. Oftast så var det två backar kvar i Värnamo men inte heller Degerfors var intresserade av att anfalla. Istället för att spela sig ur Värnamos press valde man att slå ifrån sig.
Under sista kvarten vaskade Värnamonett par möjligheter men det var mållöst i halvtid. I den andra halvleken flyttade Degerfors fram positionerna något. Det såg länge att lagen skulle dela på poängen men på stopptid avgjorde Degerfors efter en miss av Värnamo försvaret.
Degerfors tog därmed tre blytunga poäng i bottenstriden.
