Tankar kring den första omgången av Allsvenskan

Den Allsvenska premiären lockade över 124.000 besökare och det var en uppvisning av konst från fansen. Vi fick fantastiska målningar från i stor sett från alla lag. Lika så bjöds det på en del fina pyro shower.

Annars inför den första omgången handlade mycket om hur farligt det är att gå på fotboll. Medierna målade upp en skräckbild där män satte skräck i övriga publiken och där det var livsfarligt att ta med sig sina barn på matcherna.

Jag hoppas nu att alla dessa människor som uttalade sig om Allsvenskan på det sättet tar sig en titt från premiären och kollar hur många barnfamiljen fanns på plats på läktarna och hur många barnfamiljer deltog i olika marscher.

IFK Norrköping-Malmö FF 1-5

Inför den här säsongen pratades mest om med hur många poäng Malmö kommer att vinna Allsvenskan med. Jag har sagt att Malmö inte byggt truppen att vinna Allsvenskan utan att ta sig till gruppspel i Europa-spelet. För att lyckas med det sistnämnda behöver man spela fotboll som man inte spelar i Allsvenskan. Nu är det för tidigt att säga att Malmö kommer att spela som man gjorde mot Norrköping.

Vi fick lite mer kompakt Malmö på egenplan där man i ledning kunde kontra sönder Norrköping. Det var ett Norrköping som kom till spel med Christoffer Nyman på bänken och utan Arnor Traustason. Båda var sjuka inför premiären där Nyman kände sig bättre och kunde börja på bänken.

Det var annars ett Norrköping som började matchen bra men i den 14:e minuten bjöd man Malmö på 1–0. Efter en hörna bjöd man på slappt försvarsspel och där Isaac Kiese Thelin nickade in ledningsmålet.

Efter målet visade Norrköping mod och gick för en kvitteringsmål. Sebastian Nanasi och Busanello hade svårt att komma överens hur man skulle försvara den sidan. Det utnyttjade Norrköping och via Daniel Eid hotade man Malmö ett par tillfälle. Norrköping var ett stolpskott från att kvittera.

Istället gjorde Malmö 2–0 efter att Thelin spelat fram Erik Botheim som ur en offsideläget fick in bollen. I slutet av den första halvleken tappade Norrköping bollen på mitten och Nanasi kunde snabbt ställa om och via en Norrköping spelare överlista målvakten.

I och med det var den här matchen över. Malmö hade god kontroll på matchen och Norrköping orkade aldrig resa sig igen.

Hammaby-Kalmar 3–1

Undertecknat var på plats när Hammarby besegrade Kalmar med 3–1. Det var en konstig första halvleken där Hammarby inledde matchen darrigt och tveksamt med flera enkla bolltapp. Det gav Kalmar en del inläggslägen där Jacob Trenskow kom runt flera gånger och slog några farliga inlägg.

Hammarby var inte heller ofarliga i sina attacker och under den första kvarten hade försvarsspelet mer att önska hos båda lagen. Båda lagen via snabbt spel kunder enkelt ta sig igenom första pressen.

Sen kom misstaget som alla pratade om efter matchen och som jag har svårt att förstå. Redan förra säsongen skrev jag att jag ibland inte begrep på varför en del lag envisades att spela kort, istället att dundra upp bollen vid pressade lägen.

Hammarbys ledningsmål kom just på grund av att Kalmar målvakt spelade kort mot Abdussalam Magashy som inte var helt med på noterna. Deniz Gul snodde åt sig bollen, osjälviskt passade Nahir Besara som rakade bollen i öppet mål.

En olika kommer sällan ensam och så även denna gång. Bara tre minuter efter 1–0 tog sig Oscar Johansson runt på kanten, slog ett inlägg som Rasmus Sjöstedt olyckligt styrde in i det egna målet.

Kalmar spelarna samlade direkt i en ring och trots underläge med två mål fortsatte man att spela som man gjorde innan målen kom. Det gav resultat när Trenskow fintade bort Shaquille Pinas upp på läktaren. Inne framför målet hittade Melker Hallberg rätt och då var det match igen.

Efter målet kändes det som att Kalmar var på väg att ta över matchen men då kom avbrottet. En bangers smälldes från Hammarby läktare i vad jag tror i protest mot allt som varit innan premiären.

När spelet återupptogs så var det mer eller mindre ett lag på plan. Hammarby justerade sin press och Kalmar hade svårt att komma till några farliga lägen. Visst Kalmar hade en boll inne men det målet dömdes bort för frispark.

I andra halvleken kontrollerade Hammarby matchen och Kalmar hade svårt att hitta rätt i sin defensiva press. En spelare i Kalmar som var stor besvikelse var Simon Skrabb. Med tanke på att han är lagkapten nu mera så förväntade jag mig att han skulle vara den som visade vägen.

Istället gick han och gömdes under hala matchen och det kändes som att Kalmar vek ner sig.

Till sist från den här matchen vill jag lyfta fram Josef Erabis psyke. Han började på bänken i den här matchen. Många spelare skulle nog tjura ihop men inte Erabi. Han kom in, mosad ett friläge men visade återigen styrka när han sedan avgjorde genom att trycka in slutresultatet.

GAIS-Brommapojkarna 0–4

Brommapojkarna hälsade GAIS välkomna till Allsvenskan genom att skicka GAIS tillbaka till ritbordet.

Det här var en match där siffrorna inte spelglada riktigt matchbilden. Spelmässigt var inte GAIS så dåliga och det fanns saker att ta med sig framförallt när det kommer till offensiven. Dock saknade GAIS effektivitet i offensiven och blev hårt straffade av ett effektivt Brommapojkarna.

Häcken-Mjällby 0–1

Premiärens stora skräll kom i Göteborg där Häcken föll på hemmaplan mot Mjällby. Det var Häcken som ägde spelet Indien första halvleken mot ett defensivt inriktad Mjällby.

Det var Mjällby som jag imponerades mest utav i den här matchen. Man hade gjort sin läxa och spelarna följde matchplanen till punkt och pricka.

Häcken rullade boll men hade svårt att skapa målchanser i den första halvleken. Jag tycker faktiskt att Häcken saknar någon eller några spelare som kan ge sig in inne match som den här. Mjällby var fysiskt starkare och det var kul att se hur Mjällby spelarna delade den ”extra” fula tryckaren i stort sett i varje när duell. Något som Häcken hade svårt att hantera.

Det var faktiskt Mjällby som även offensivt var det laget som låg närmast ett ledningsmål i den första halvleken.

Ledningsmålet kom istället i den andra halvleken. Sex-sju Häcken spelare stod och tittade på boll och glömde bort Viktor Gustafson som på passning från Imam Jagne kunde sätta ledningsmålet.

Häcken visade upp prov redan i den första halvleken på frustration och ännu mer i den andra halvleken.

Det var även roligt att se Mjällby som valde att i den andra halvleken sätta tre spelare runt mittcirkeln och spela en längre boll mot dessa tre. Roligt med tanke på att många andra lag envisas att spela sig igenom motståndarna. Nej Mjällby visste att skulle man ta med sig några poäng från den här matchen så var man tvungna att stänga ytor och springa och sluta för varandra och det gjorde man.

Häcken för mig en besvikelse med tanke på att det kom knappast som en överraskning att Mjällby skulle ligga lågt. Jag saknade även distansskott för att på så sätt locka upp Mjällby högre upp. Visst såg det lite bättre ut i början på den andra halvleken men långt ifrån godkänt.

IFK Göteborg-Djurgården 1–4

Vi bjöds på riktigt bra match på Gamla Ullevi där Göteborg inledde matchen med energi och där Djurgården hade en hel del problem i början på matchen.

Flera gånger hotade Göteborg via kanterna men mittbacken Marcus Danielsson som var en gigant under första halvleken. Djurgården hade svårt att hitta rätt i sitt offensiva spel där Göteborg via sitt aggressiva försvarsspel hade bra kontroll på det hela.

Sen kom tio minuter som avgjorde den här matchen. I den 17:e minuten tacklade Kolbeinn Thordarson tufft mot Rasmus Shüller där den sistnämnda fick lämna matchen. Tacklingen i sig tycker jag är helt korrekt sen är det oturligt att Shüller blir skadad. Hur som helst Thordarson fick ett gult kort. Tio minuter senare sparkade han ner Piotr Johansson och fick därmed sitt andra gula kort. Med tanke på att Göteborg hade övertaget så långt i matchen och att han redan hade ett gul kort så var det hål i huvudet att dra på sig den andra gula kortet.

Trots en man mindre så stod Göteborg upp bra och Djurgården behövde fem-sex minuterna för att hitta rätt.

Sen kom två situationer i slutet av halvleken som avgjorde matchen. Först fick Djurgården en straff som Danielsson var säker på och precis innan halvtid nickade Lucas Bergvall in 2–0.

I den andra halvleken jagade Göteborg en reducering men Djurgården hade kontroll på matchen. När sedan 3–0 kom var Göteborg ett slaget lag.

Med tanke på utvisningen så är det svårt att bedöma vart dessa två lag står.

Sirius-Halmstad 3–0

Det här var matchen i den första omgången som jag såg bara delar utav. I och med det är det svårt att ge någon större analys. Det som förvånade mest var att Halmstad så pass bleka som de faktiskt var. Sett till prestationen så var nog Halmstad det sämsta laget i omgången.

AIK-Västerås 1–0

Inför den här matchen var jag mest nyfiken på att se om Västerås skulle våga kliva ut på Friends Arena och spela eget spel. Det gjorde man!

Den första halvleken var en jämn historia där AIK hade svårt att hitta rätt under offensiva spelet och där Västerås hotade ett par gånger.

Det stora skillnaden i den här matchen visade sig vid målet egentligen. Den passningen som Omar Faraj slog och den löpningen och avslutet från Rui Modesto var av hög klass.

I övrigt var den här matchen precis så som jag hade förväntat mig. Det var ett trubbigt AIK som hade svårt att hitta fram till målchanser. Det var ett VSK som stod upp bra men saknade det lilla extra för att kunna ta med sig poäng.

Elfsborg-IFK Värnamo 2–2

Elfsborg rivstartade den första halvleken och var nära att ta ledningen redan efter två minuter. Ledningsmålet skulle dock komma efter tio minuter. Värnamo slarvade i uppspelsfasen och tappade bollen nära det egna straffområdet. Efter ett inlägg nådde bollen fram till Michael Baidoo som elegant tog ner bollen och dundrade in 1–0.

Elfsborg hade kontroll på matchen och Värnamo var inte alls bra under första halvtimme och när 2–0 trodde jag och även Elfsborg spelarna att matchen var över. Det kändes som man slog sig till ro. Men då dundrade blixten till när Wanderson drog till från närmare 40-meter. Marcus Bundgaard I Elfsborgs målet var inte alls med och bollen seglade via ribban in i mål.

Det var just det här målet som gav Värnamo nytt tro. Att spela dåligt och gå in i halvtid med bara ett målsunderläge är stor skillnad än om det hade varit 0–2.

För i den andra halvleken var Värnamo klart bättre spelmässigt än vad laget var i den första halvleken. Elfsborg tappade momentum och hade svårt att hitta rätt i sitt spel. När sedan Bundgaard bjöd (som jag ser det) på kvitteringsmålet svängde den här matchen helt åt gästerna håll.

Elfsborg var hela tiden steget efter i det defensiva spelet och drog på sig mängder med frisparkar. Offensivt stämde det inte alls, passningar var felriktade och tempot var låg där många trampade på bollar.

Matchen slutade 2–2 och resultatet är klart besvikelse för Elsborg.